Sommarglädje
Just nu pågår en tävling hos Theresia igen. Hon har gjort om sin hemsida litegrann, nu ser sidan ut som en vacker tavla tycker jag!
Vinnaren får bl.a. fina väggljusstakar med sugpropp, passar utmärkt att ha i badrummet. Jag har ju sett dem och jag tycker de höjer stämningen ganska bra. Så är man en sån där som badar mycket och önskar ha ljus vid badkaret för extra mysighet så är det ju perfekt med just sådana ljusstakar! Dessutom kan man vinna lite andra grejer, som ett armband och lite hudvårdsprodukter.
Tävlingen går ut på att berätta om vad man tycker om att göra på somrarna. Mitt svar blev:
"Det jag tycker bäst om att göra på somrarna är att vara utomhus utan några särskilda planer, följa fötterna dit de vill gå och inte ha en susning om vad klockan är.
Då brukar jag ha det bra och de där fötterna brukar också alltid veta hur man hittar till äventyren 
"
För så är det. Jag älskar att stiga upp på morgonen, dra på mig sommarkläder och gå ut utan att ha en aning om vart jag kommer att hamna. Jag kan gå runt planlöst en hel dag utan klocka. Ibland kanske jag har med mig telefonen, men den är då längst ner i fickan, bortglömd och definitivt inte till för att visa vad klockan är.
Att bara leva efter kroppen och den naturliga "klockan" är så underbart! Det är en enorm befrielse att låta bli att styras av klockan - man äter när man blir hungrig istället för ett visst klockslag, man går hem när man känner det i kroppen, utan en aning om hur länge man varit ute o.s.v.
Dessa dagar brukar bli väldigt givande på så många vis. Fötterna vet som sagt vart de ska gå för att man ska få uppleva det som är viktigt, d.v.s. roligt - och ofta går de ut i skogen... Inte helt överraskande. Theresia brukade kalla mig för "skogsmulle" när vi var små hehe.
Dessutom älskar jag att gå ner till slussarna och slöa där en hel dag eller så, titta på turister som tittar på båtarna, hehe, det är en rolig syn det. Turisterna kommer hit på sightseeing men min sightseeing är själva turisterna ;-) . Särskilt mycket tycker jag då om att vara i Gamledal - om det inte råkar vara alltför mycket folk där.
(under en övergångsperiod kommer jag att publicera inläggen i båda bloggarna men den här bloggen kommer att upphöra helt så småningom. Besökare hänvisas till nanna-maria.com)
Tjejsnack: Kärlek
Tjejsnack #3
Kärlek
1. Berätta om din första kärlek?
Oj. Jag vet faktiskt inte säkert. Jag var en sån där flicka som blev kär, riktigt ordentligt kär redan som liten. Antagligen föddes jag kär och blev förföljd av passionen genom resten av livet..? Nåja, jag får väl försöka komma med ett svar ändå, även om jag är lite osäker på om han var den första.
Kristian hette han, vi gick hos samma dagmamma - detta var alltså före förskoletiden redan. Han lärde mig att äta äppelskal. Jag hade dittills varit väldigt petig och åt bara skalade äpplen men medan dagmamman stod och skalade äpplen till äppelpaj stod han där och åt upp skalen och jag som ville bli omtyckt måste förstås också tycka om äppelskal, så det var bara att börja äta dem... Vi hade till och med en "date" på min födelsedag. Mina föräldrar var aldrig riktigt för det där med att ta hem killkompisar, men han fick komma på min födelsedagsfest och han var så fin i kavaj och allt! Jag blev bjuden på kalas hos honom - det var massa tjejer där, jag blev svartsjuk och snart var kärleken någon annanstans.
2. Vad är kärlek för dig?
Kärlek är så mycket mer än bara den som finns i parförhållanden, men jag begränsar mig väl till parförhållande-kärleken i det här svaret då... Kärlek är tillit, gemenskap, vilja, åtrå och så mycket mycket mer. Hur beskriver man någonting som kärlek i ord? Det är så mycket mer än den där första förälskelsen och ändå är den inte helt olik just den.
3. Vad är det mest romantiska någon gjort för dig?
Hmm.. svår fråga, det är ju så mycket! En gång lades jag ner i en bädd av rosor. Klychigt värre.
4. Hur ser ditt drömbröllop ut?
Eh. Jag är nog ingen brölloppstjej men ska man drömma och leka i fantasin skulle det nog vara ute i skogen i någon öppen glänta på sommaren eller en fin solig höstdag med naturen som ett centralt tema. En avslappnad "alv-inspirerad" d.v.s. naturnära klänning, löst hår med små små blommor i här och där, och givetvis med det viktigaste av allt: Mannen som inta kan vara någon annan än kära C.G.
5. Är du kär nu?
Oh ja, heligt! Här är en sida tillägnad vår kärlek, som tyvärr uppdateras alltför sällan, men vi har ju hela livet på oss!
Frågorna kommer från Tjejsnack
Tjejsnack: TV
Tjejsnack #2
om TV
1. Vad för typ av program ser du helst på TV?
Det beror nog på vad man menar med "helst. Fastnar lätt i dokusåpor om jag börjar titta på dem... Eller gjorde åtminstone nån gång förr i tiden när jag såg på TV.
Men det är ju inte vad jag helst ser på. Jag tycker om att tänka, någonting som får hjärnan att arbeta är väl vad jag helst ser på.
2. Följer du någon TV-serie, vilken??
Nehee-ej, verkligen inte! Jag ser så sällan på TV att jag helst önskar att jag inte ens hade den i mitt hem, den bara tar plats och är ful i onödan.
3. Finns det någon kanal du klarar dig utan, varför?
Eh, alla! För man behöver inte se på TV.
4. Finns det någon kanal du inte klarar dig utan, varför?
Jag klarar mig utan. Jag upprepar: För man behöver inte se på TV. Man blir ju bara mosig i huvudet av det. Mycket bättre att själv använda hjärnan.
5. Har du platt-TV eller tjock-TV?
En tjockis.
Hade en liten en, tjockis den med, men liten.
Men så fick jag en pojkvän som alltid var hos mig och ville se på TV så man såg bilderna på skärmen också, så han tog hit en STOOOR TV (okej, den är nog liten i vanliga mått räknat men jag tycker den är alldeles för stor).
Killen är nu borta, TVn kvar.
Ny kille lockar mig bort härifrån men TVn blir fortfarande kvar! Envis TV det där....
Frågorna kommer från Tjejsnack
Saknaden efter mig själv
Inatt publicerade jag de där frågorna som man skulle finna svar på i telefonen. Där fanns frågan vad jag skulle säga om jag vann en miljon och det blev ett svar om att jag saknar mig själv... Ja inte behöver jag vinna några miljoner för att känna den saknaden.
Jag sitter och sneglar bakåt både här och där. Just nu håller jag ju till exempel på att gå igenom hela min blogg som trots allt inte ens är ett halvår gammal men har redan påverkats av tid och förändring, nötts ut och fått skador som gör ont i mig.
Jag är min skrift i många avseenden. Jag är min skrift och min skrift är jag. När då någon eller några säger stopp, när ni säger vad jag får skriva och inte får skriva, då säger ni också att jag inte får vara jag - det jaget som ni ju uppenbarligen tycker så mycket om. Det var inte meningen att min blogg skulle vara till för att passa inom ramarna, för jag passar inte in i samhället själv heller - varför ska jag då låtsas vara som alla andra i mitt bloggande?
Det kan verka som att jag skriver planlöst om allt och inget i den här bloggen, särskilt nu sedan jag snörptes åt. Men jag är en sådan som skriver med ett syfte, hade jag bara velat ha en blogg som är till för allt och inget så hade jag bakat in Dinas blogg i samma blogg, men de måste hållas åtskilda därför att de inte har samma syfte. Jag skriver efter ett visst tema, och vill hålla det så - men det har bivit litet svårt att balansera på gränsen till vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet och min balans är inte i sin ordning just nu, därför har jag fått tilta över till ena sidan, längre bort från den där gränsen - längre bort från syftet - längre bort från mig själv.
Tappa inte bort er själva, lyssna och ta emot råd, men var sann mot dig själv och gör det du vill om det är det rätta. Den verkliga Viljan är det Enda Rätta.
// JLnM
sms-inkorgen svarar på allt
1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra i din inkorg för sms.
3. Stanna när du räknat till 10 och skriv första meningen som svar på frågan i listan här nedan.
4. Gör likadant på varje fråga. Fortsätt att räkna till 10.
- Vad skulle du säga om din make var otrogen mot dig?
"Haha, nyss skällde en hund utanför."
Hundar vet allt + jag kan hundiska = inget kan hållas hemligt från mig för jag är plare med hundarna. - Vad säger du alltid till din bästa kompis?
"Den här utsikten skulle ja gärna delat med dig..."
Visst är jag väl gullig mot min bästa vän? - Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
"Numerot on 0771-280029 a-kassalle 12.30-14.30 ja 08-78680000 växel 8.00-16.30"
Ja, kompisen blir ju säkert arbetslös och kommer behöva hjälp från a-kassan... - Vilket sms blev du mest berörd av?
"Du försvann."
Klart man blir berörd, det indikerar ju på att man är saknad. - Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
"Har du skrivit ner detta?"
Inte så konstigt då att jag skriver så mycket, som fått höra det som sista frasen för dagen under hela min uppväxt... - Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
"Minula onikävä sinua johnna milon saan tula yäksi ja tehä piomas poti"
översättning:
"Ja saknar dig johnna nä får jag koma och sova uöver och göra piomas poti" (svårt att översätta stavfel men de är viktiga!)
Ja visst måste man fira en miljon med pyjamas-party! Det görs bäst genom att sova över hos det saknade självet. Med pengar i fickan tappar man nog sig själv litegrann... - Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
"Ok..."
Är det tveksamhet eller absolut lyhördhet? Svårt att avgöra när man inte hör tonen i det där. - Vad vill du höra mest av allt?
"Hej Johanna!"
Ja, jag tycker om när folk tilltalar mig vid namn då och då. - Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
"Hej gumman!"
...Allt är som vanligt, inget nytt att berätta för alla vet ju redan hur duktig jag är :-P - Din romantiska replik?
"Tänker oavbrutet på dig min älskade."
En sån romantiker är jag hihi. - Vad skulle du säga om du blev bestulen?
"Du är ljuv."
Jag hade förstås saknat mig själv så mycket efter att ha tappat bort mig när jag vann den där miljonen att jag bara blev tacksam för att någon tog pengarna ifrån mig så jag slapp sakna mig själv nåt mer...
Döden
Antagligen är det så att Melissas inlägg om hur hennes man reagerat på att hon skrev om deras barn som just döda, har hängt kvar i mitt undermedvetna så att jag nu idag suttit och funderat kring det ordet.
Varför har just det ordet blivit ett så fult ord? Ibland när man pratar om någon som är död som just "död" så känns det som att man har skymfat den döda. Som om man borde ta och tvätta sig i munnen och lära sig bättre ord. Som om det var en ful svordom... Som om personen skulle bli mindre död om man slutar tala om henne eller honom som död.
Nej, det är sällan man helt med gott samvete säger: "Han är död."
Av någon anledning känns det bättre att byta ordet till avliden, eller bortgången. Det är mer acceptabelt. Men varför? Jag tycker ju att avliden isåfall, om man tänker på ordets mening, faktiskt är ett värre ord än död.
Döden är väl inget fult. Det är helt naturligt, om än inte alltid kommen av naturliga orsaker. Att önska någon döden är väl förvisso fult, och visst önskar de flesta anhöriga att de döda ännu hade fått leva. Men jag kan inte riktigt se döden som något fult... Ofta sorgligt - men inte fult. Så varför känns det där ordet så fult, nästan skamligt?
Döden är närvarande här på Candoris. Men som allt annat, så återuppstår saker och ting, inte i exakt samma form, men allting återföds på ett eller annat vis. Så även Candoris. En återfödelse av en blogg är snart kommen, snart lyser Betlehems-stjärnan över Kronogården i Trollhättan, eller kanske lyser den inte förrän jag har hamnat i Östersund?
Jag är igång med att få ordning på min hemsida. Helt säker är jag ännu inte på om jag ska lämna blogg.se men det verkar onekligen så - men ni kära läsare är givetvis välkomna att följa mig i den nya bloggen som i så fall dyker upp, gamla inlägg kommer att flyttas över dit - dessvärre kommer kommentarerna att gå förlorade.
Givetvis talar jag om vart ni ska gå sedan för att få fortsätta läsa mina ord, när tiden är inne. Än så länge håller jag mig kvar här.
Blogghistoria
Sedan började bloggarnas era kom igång blev jag sugen på att prova på det istället. Men jag ville ha ett specifikt ämne att skriva om. När Dina flyttade in startade jag min (eller okej, Dinas) första blogg hos blogspot.com men jag störde mig på att jag inte kunde få kontroll över designen där. Antagligen fungerar det ungefär som här på blogg.se men det begrep jag mig inte på då.
Sedan fick jag en fungerande dator, kunde skaffa mig internet och då började det hända saker.
Eftersom jag var så trött på blogspots bloggverktyg startade jag Dinas nya blogg här på blogg.se, och ganska snart ville jag även skaffa mig en ny hemsida som jag fick ha total kontroll över, åtminstone design- och innehållsmässigt - utan reklam som puttades in. Så jag skaffade mig ett webb-hotell hos Netland och fick således äntligen starta min hemsida (som inte alls är i ordning i dagsläget) i syfte att dela med mig av bilder och texter till vänner och kanske även nå andra läsare.
Sidan började allt mer och mer likna en blogg. Men för att skriva alla inlägg var jag ju tvungen att tagga med html-koder som jag ju visserligen tycker är roligt men inte när jag vill skriva fritt ur tanken. Samtidigt hade jag lärt mig alla bloggens finesser och fördelar genom Dinas blogg, och till slut bestämde jag mig för att ha hemsidan som en riktig hemsida, och skaffa mig en blogg att spy ut mina ord i. Det blev då denna Candoris.
Vad som då hände var att hemsidan dog ut. Men jag vill inte ge upp den. Jag vill starta upp den igen. Och ända sedan jag startade Candoris har jag försökt lista ut hur man får in bloggen i sin hemsida - det ska gå, men det är något som krånglar.
Nu är jag dessutom ganska trött på allt krångel med blogg.se. Jag är helt enkelt inte nöjd längre. Jag vill ha ut så mycket mer av ett bloggverktyg. Om det finns något som kan ersätta den här så kommer jag antagligen att flytta på bloggen. Förhoppningsvis på ett sätt så att den kan bifogas till min hemsida.
Just nu tittar jag litet på wordpress och har redan hunnit luska ut att de har många av just de sakerna som jag saknat hos blogg.se - men samtidigt verkar den dra en hel del CPU, är extremt långsam att arbeta i och väldigt rörig och svår att förstå sig på jämfört med blogg.se.
Jag har svårt att tro att någon alls har orkat läsa igenom det här inlägget, det var till och med tråkigt att skriva det. Men nu har jag gjort det och tänker posta det. haha!
Vårdesign
Det här med att ändra på sidan resulterar ju alltid i en hel del svordomar och irritation för att sedan sluta med en lättnadens suck - förhoppningsvis.
Som ni ser är sidhuvudet inspirerat av våren. Eftersom jag inte har några ordentliga bildredigeringsprogram (jag föredrar Illustrator) så fick jag fixa ihop den i Paint! Haha..
När den väl var klar uppstod problemet med att få upp den på sidan. Min dator är dum och sjuk och full (ja, jag börjar misstänka att den har allvarliga alkoholproblem..) så har jag inte plats med några nya program - vilket har gjort att hemsidan blivit ståendes utan uppdateringar eftersom jag inte har något ftp-program som behövs för att lägga ut nytt material. Det är också där jag lägger material till den här bloggen, och som det nu var så kom jag alltså inte åt att lägga upp sidhuvudet där.
C.G. gjorde tappra försök att ordna en plats för mitt sidhuvud men det funkade av någon anledning inte. Men tack ändå, kära! Men det var nästan lika bra det för efter att jag faktiskt lyckats knöka in ett ftp-program i datorn trots att den gnäller om att den inte har plats för mer, så uppstod problem nummer tre: Jag var tvungen att göra om hela bilden så jag hade ändå inte kunnat använda den som du så snällt erbjöd en plats hos dig...
Eftersom jag tänker på Er, mina besökare och läsare, och är medveten om att alla har litet olika skärmupplösnings-inställningar, så brukar jag föredra att bestämma storlekar på mina sidor i procent istället för i pixlar. Det innebär att om jag har ställt in 50% på en spalt så är den alltid 50% av vad som får plats i fönstret, oavsett hur stort eller litet det är. Men blogg.se har av någon anledning förstört alltihop, för spaltstorlekarna går att skriva i procent, men INTE bilder. Och det gör mig så förbannad.
Så på grund av sidhuvudets storlek, (som jag fick göra litet mindre för att passa så många skärmar som möjligt) har jag nu satt fasta pixlar på både innehålls-spalten och menyn. Det innebär att den som råkar ha mindre skärmupplösning kommer att ha litet problem med att läsa min sida. För det ber jag om ursäkt. Men jag har åtminstone kämpat länge och väl just för eran skull, så bli inte alltför irriterade på min sida...
Förutom dessa problem blir det ju alltid litet annat tjafs när man börjar meka med sidor, men det är inte värt att ta upp här. Jag nämner det bara för att det var så fruktansvärt irriterande, jag slet mig i håret och ville slå hål i datorskärmen - men ja. Den där sucken infann sig till slut, en suck av lättnad och befrielse. Nu är jag klar för den här gången. (bortsett från ännu mer "lite småpill" som kommer att göra mig irriterad igen, haha!)
I förändring
Nu är jag så trött på den här designen att jag faktiskt verkligen kommer att göra någonting åt det. Även fast jag inte har tillgång till några bra program att leka med. Blir det inga bilder får den väl bli bildlös. För såhär tänker jag inte ha det längre.
That´s it!
Tjejsnack - Våren
Just som jag hade planerat att vara med på det här tjejsnacket så slutade de, det blev ett uppehåll men nu har Milo tagit tag i det hela igen så nu ska jag vara med från början. Varje vecka publiceras fem frågor i tjejsnack att svara på, häng med du också!
Tjejsnack #1 - Våren
1. Vad är det bästa med våren?
Att se hur allting livar upp sig i naturen, både djur och växter. Det är det absolut bästa, sen är det ju underbart med solen och de längre dagarna, värmen och att slippa klä på sig så mycket när man ska gå ut.
2. Vad är det sämsta med våren?
Att man ibland blir så besviken efter att ha fått upp hoppet om sol och värme och så kommer plötsligt snön tillbaka....
3. Har du/vill du köpa nya vårkläder, vad?
Oj, jag skulle behöva en helt ny garderob - Helst vill jag ha någon lång kjol, vid så den är bekväm att gå i på lvårpromenaderna i skogen. Kjolar har jag massor av, men ingen som är sådär riktigt bra att ha på sig på promenader...
4. Har du sett några vårtecken än, vad?
Det är ju fullt av vårtecken här. Det är snart sommar ju. För några dagar sedan gick jag förbi ett stort fält med tussilagos, träden och buskarna har börjat få löv, blommor av olika slag här och var, pollenet gör huvudet tungt och idag såg jag att vitsipporna äntligen börjat blomma!
Dessutom har jag väl sett en del "vårglada" djur som springer kärleksfullt efter varandra, till och med två gräsänder i diket!
5. Brukar du göra nåt speciellt på våren, vad?
Det har varit tradition att gå ut och sätta mig vid kanalen (oftast med Theresia)och sola och bli solbränd i någon skyddad plats där det blir så varmt att man måste klä av sig i linne, medan andra utanför "lät" fortfarande går i dunjackor.. i år har det inte blivit av och nu är det för sent ;-) alla går ju redan lättklätt menar jag.
En annan sak är att skvätta ner lite dryck på marken, en kvarleva sedan nenas påhitt om att offra cola för att framkalla våren.
Och så fort man ser en hare ska man ropa: "Hälsa alla du ser från oss, GLAD PÅSK!" medvetet i fel grammatisk ordning, oavsett om det är påsk eller ej...Men inte heller det har blivit gjort i år... Jag har visst inte riktigt hunit förstå att det är vår...
Våra fiender
Gubbar som viftar med hoprullade tidningar eller promenadkäppar och är beredda att slå min Dina när hon blir så ivrig och vill hälsa på allt och alla, ja dem är hon inte rädd för.
Inte reagerar hon på att jag blir skitförbannad på de där gubbarna heller. Hon älskar helt enkelt alla människor, även dem som är lite hotfulla. Ja, jag kan förstå att det finns hundrädda människor, men att lyfta upp föremål i avsikt att slå när jag faktiskt har kontroll över situationen och ser till att Dina inte kommer ens i närheten av dem (inte minst av rädsla för att de ska smälla till henne), ja det gör mig riktigt förbannad ibland. Skulle de slå min hund bara för att hon tittar på dem .. uh, jag vet inte vad jag skulle göra.
Dessa är hur som helst i Dinas ögon kompisar.
Men hon har några få fiender också. Räven och dammsugaren. Räven är ett problem som jag inte vet hur jag ska lösa, men dammsugaren ger mig många goda skratt. Vill du också skratta kan du läsa om dammsugarskräcken på Dinas blogg!
Privat på Candoris
Det går förstås att skriva anonymt men ibland är det också bra om jag vet vem kommenteraren är, och då är det privata meddelanden som fungerar bäst. Så nu har jag ändrat inställningarna för mina kommentarer så att jag godkänner dem innan de publiceras. Vill ni då skriva privat till mig talar ni bara om det i er kommentar, så låter jag bli att publcera kommentaren.
Inte för att det här är något ovanligt att folk som bloggar på blogg.se gör. Jag ville bara uppmärksamma ändringen.
För övrigt blir det inte mycket bloggande just nu då jag har en del annat att sköta, återinstallation och bevaring av gamla filer t.ex. För som det är nu är det inte alls roligt att sitta med den här datorn för den är så fruktansvärt seg och jag sitter här och sliter av mig håret i ren frustration. Så någonting måste jag helt enkelt göra åt saken. Allting löser sig med återinstallation ;-) det är min lösning på alla datorproblem hehe.
Hoppas ni har det bra, och att solen skiner hos er. Och att blåsten inte nått fram till er - här blåser vårvindarna så det lilla håret jag inte redan slitit av från hjässan i frustration över datorn yr runt som en virvelvind rakt upp i luften... Det låter förvisso roligt - men det är det inte. (haha)
Plötsligt syns det
Men den här gången var det inte bara det att inlägget vägrade publiceras, utan nu finns den ju plötsligt där. När jag fick ut förra inlägget fanns den inte där ännu, inlägget "Jag börjar bli ung". Och nu, ett halvt dygn senare, har den plötsligt dykt upp. Jag blir inte klok på detta.
Vad man lär sig av distansförhållanden!
Det enda jag som liten under familjeresorna reflekterade över var tiden. Sverige verkade vara oändligt för det tog så lång tid att åka vart man nu skulle. Mer koll än så hade jag inte. Jag visste inte var i Sverige jag befann mig knappt ens vid resans mål. Kanske beror det på att resans mål sällan varit just Sverige utan vi har åkt vidare till Danmark, Tyskland, Norge, Finland.
I natt har jag lärt mig att jag känner till långt fler städer än jag visste om. Jag har nämligen studerat kartan ingående inatt, många gånger om. De flesta städer känner man ju faktiskt till. Sverige är inte oändligt. Det kryllar inte av tusentals städer vars namn är totalt okända.
Skulle jag ställa mig på 45:an och börja gå norrut längs den skulle det ta mig ca 145 timmar att komma fram till min älskade. Förutsatt att jag orkar gå hela vägen utan uppehåll och inte går fel någonstans, och så förstås att jag börjar gå åt rätt håll från start, hehe...
Eller också kunde jag cykla upp dit på två dygn. Det är väl inte så mycket egentligen. Varför slänga bort halva hyran på att åka när man kan cykla dit, det tar ju bara fyra gånger så lång tid. Det kan ju vara värt det. ? Förutom att man inte får varken gå eller cykla längs 45:an. Varför ska de ha så knäppa regler för?
Ja, på tal om knäppt. Som ni märker börjar jag nog bli lite knäpp av både trötthet och saknad. Och ändå var det ju inte så länge sedan jag kom hem från honom. Det finns de som får klara sig utan varandra i ett halvår eller mer, och jag har tappat förnuftet redan efter någon vecka...
Betyder det att vår kärlek är större än andras? Självklart är den det! Stor och stark är min kärlek för dig kära C.G.
Bara för att jag tycker om oss.
Bänkade framför x-files tror jag.
Jag är ett frö
Jag drog nytta av den här tiden till att låta kroppen vila i medveten meditation, så jag låg kvar i sängen och förvandlade mig själv till ett frö. Där låg jag instoppad under kuddar och täcke som om de var varm mylla över mig och bara vilade. För vila var vad det här fröet behövde innan det kunde börja gro - tydligen.
 | Efter en lång stund fylldes fröet av livskraft. Sakta började skalet spricka och jag växte åt alla håll. Vid varje inandning sög jag näring och livskraft, och laddade mig själv inför utandningen. Späda små rötter sträckte sig neråt i jorden vid varje utandning samtidigt som ett litet skott som rullade uppåt och började gro. Så låg jag tills jorden jag hade över mig började kännas alldeles för varm och jag slängde av mig täcket och kuddarna och andades den friska luften. Skottet hade därmed kommit upp ur jorden. |
Så låg jag ännu en god stond tills jag kände att det faktiskt var dags för den här blomman att resa på sig även i den fysiska världen. För blommor behöver vatten och jag har nog druckit lite för dåligt nu igen och drabbades av en törst som helt enkelt tvingade upp mig.
Till min förvåning är klockan nu tjugo i sex, visserligen kan det ta mycket längre tid för ett frö att börja gro, men jag trodde ändå inte att det hade gått riktigt så lång tid.
Den här övningen, att föreställa sig själv som ett frö, hittade jag visserligen på just inatt så jag kan ju inte lova att man kan göra den på tio minuter, men det jag kan inte se varför det inte skulle gå. Den behöver alltså inte ta två och en halv timme. För mig tog den tid därför att jag behövde vila inatt.
Kanske, om intresse finns, skulle jag dela med mig av fler meditationsövningar, enkla för vem som helst att utöva?
The Sims 3
Som den sims-freak jag periodvis varit ända sedan första versionen följde med som bonusspel när vi fick familjens andra dator, har jag ändå sällan varit inne på The sims hemsida.
Jag minns hur fantastiskt roligt det var att skapa de där enkla simmarna och bygga hus åt dem i första versionen. Självklart skapade man sig själv och andra personer i ens nätverk. Sedan hittade man expansionspaketen och det hela blev ännu roligare!
Och så kom plötsligt Sims 2 som ju fick en att tappa hakan med sin detaljrikedom. Där kunde man verkligen skapa unika personer, bestämma exakt utseende med ögonfärg, hudfärg, och ett komplext system för ansiktsform i massor av olika versioner.
Nu kommer så Sims 3 och den ska tydligen varalika revolutionerande som 2:an. Jag undrar om de verkligen kan modelleras mer detaljerat än i tvåan. Jag hoppas att de inte har skurit in på detaljer från tvåan, som t.ex. att kvinnan blir gravid och föder barnet istället för att som i ettan bara "plupp" ha ett barn från ingenstans.
I det nya spelet är man inte längre bunden till en tomt. Visserligen kan man både i ettan och tvåan åka iväg till olika platser, men man är även där bunden till olika tomtar. I trean kan man promenera över vägen och plinga på hos grannen om man vill. Det skapar ju ganska stora möjligheter som bara en sims-fanatiker förstår sig på, så det orkar jag inte gå in på. Ni som spelar förstår säkert vilka fördelar det har!
Så nu väntar jag spänt, och tänker minsann spara pengar och köpa spelet. (Hittills har vi ju haft gratis-spelet som följde med datorn, och så har syrran köpt The Sims 2 hon så generöst låtit mig låna.)
Den nya versionen släpps den 4:e juni enligt hemsidan. Tjohoo!
Vårens livskraft
De små fröna har börjat gro. När det väl börjat dyka upp en eller två små skott tar det inte lång tid innan det börjar dyka upp fler och fler och ännu fler på kort tid.
Detta är en härlig tid då livet kämpar sig fram överallt med en enorm kraft. Jag brukar påverkas av det otroligt mycket. Förr i tiden led jag av vår- och sommardepressioner - jag var väl deprimerad mest hela tiden året runt men våren och sommaren var alltid värst.
Nu har det som tur är vänt, efter att jag har sparkat ut depressionen ur mitt liv. Och numera beter jag mig nästan som en nyfrälst om vårarna. För även om det är grått och trist ute, snön faller och smälter om vartannat så kan jag inte annat än hänföras av livskraften som spirar runt oss överallt!
Den här lilla bäbisen kallar sig för röd malva. Detta är det största skottet som finns i mitt hem ännu (bortsett från aloe veran som ju kickar upp en massa ynglingar som ogräs). Den ser inte så stor ut, och särskilt stor är den kanske inte heller, men krukan är mycket stor och proportionerna blir således litet missvisande.
Förra året blev malvan inte större än såhär. Vi får väl se om den tar sig bättre i år.
Vill du läsa mer om mina örter och annat kan du besöka min hemsida och klicka dig vidare till Plantskolan. Men än så länge är det inte så mycket innehåll där, de är ju som sagt fortfarande spädbarn ;-)
Hård arbetsnatt
Jag är ju sån att om jag väl har kommit igång så kan jag inte sluta förrän jag är färdig. Annars glömmer jag minst hälften av allt som blev kvar att göra om jag tar en längre paus, som för att sova t.ex. hehe.
Det är faktiskt jobbigare att redigera redan existerande hemsidor (åtminstone för mig som envisas med att enbart använda mig av "anteckningar" och kodar allt för hand hehe) för då måste man gå in och koda om alla ändringar på varje sida som finns där.
Hur som helst, jag tror att jag behöver sova nu. Men kika gärna in och säg din åsikt. Och du får vara helt ärlig.
Upplivning
Jag ville bara uppmärksamma er om det, ni som brukat följa nanna-maria.com tidigare innan candoris snodde all min uppmärksamhet hehe...
Femte sanningen - Hade kunnat ge min oskuld till en sotare om jag hade velat
Jag valde litet märkliga sanningar om mig själv i den där utmaningen med sju sanningar. Jag tänkte att jag nu i sju dagars tid ska kommentera varje sanning med ett inlägg och förklara mig. Femte sanningen löd:
Hade kunnat ge min oskuld till en sotare om jag hade velat
Jag vet inte hur gammal jag var, någonstans kring den där åldern då man kanske börjar bli sexuellt aktiv (med andra, ensam börjar man väl tidigare, antar jag?). Så kanske var jag femton eller så?
Det var en oerhört varm sommar och jag sov i bara trosorna i min säng, olovligt sent på dagen dessutom. Mina föräldrar var inte hemma, jag minns inte om de var på jobbet eller om de kanske hade rest bort, så sommarmorgnarna var till för att dra sig i sängen så länge som möjligt. Plötsligt hörde jag ett rop utifrån. "Sotar´n é här!".
Ja just det ja. Mina föräldrar hade ju sagt att sotaren skulle komma. Vad gör man då egentligen? Jag hade ingen aning. Jag kanske behövde öppna dörren åt honom? Snabbt drog jag på mig ett linne som låg bredvid sängen, jag hade bråttom, jag borde ju ha varit beredd för jag visste ju att sotaren skulle komma och jag måste öppna dörren. Jag hann inte tänka på hur jag såg ut.
Jag hade mitt rum på övervåningen och sprang alltså ner för att öppna dörren. Men i hallen öppnades dörren från källaren upp och jag krockade nästan med sotaren som kom in. Han stannade, förvånad över att möta på mig och jag lika förvånad över att möta på honom.
Jag kom ihåg sotaren som jag tidigare hade mött. En äldre rund munter man. Det här var inte samma sotare! En mörk ung man, en riktig snygging, som bara stod där och stirrade på mig i hallen. Och först då insåg jag att jag stod där halvnaken framför honom... Jag blev medveten om hur litet linnet var, urringad till tusan, tajt och slutade vid naveln... Kunde jag åtminstone inte ha dragit på mig något längre? Jisses! Efter ett tags stirrande på varandra flinade han och sa "Det är jag som är sotar´n!"
"Eeeh.. hmm, eh, jag vaknade precis..." var allt jag fick ur mig. Han tittade förvånat på mig och jag vet inte om det berodde på att det ändå var ganska långt in på dagen eller om han bara förvånades över en sån konstig hälsningsfras.
Han gick in i vardagsrummet, satte sig framför den öppna spisen och jag tassade osäkert efter honom men höll mig på avstånd. Jag hade ju ingen aning om vad jag skulle göra. Om han redan hade kommit in - vad behövde han då för hjälp egentligen? Varför hade jag inte lyssnat bättre på mamma och pappa? Så jag frågade lite generat om han behövde hjälp med något eller så...
"Tjaa... Du kan ju sitta här i mitt knä om du vill?" Sa han med ett inbjudande sött leende och klappade sig på benen där han satt för att se upp i skorstenen. Jag minns att jag skrattade så fånigt nervöst, sneglade på honom och såg på hans händer på knäna där han ville att jag skulle sitta. Herregud! Menade han verkligen allvar eller drev han bara med mig?
Han sneglade en stund på mig och började sedan berätta lite om vad han gjorde. Jag sa nog inte särskilt mycket alls och förstod antagligen inte ens vad han sa, utan tänkte bara på att jag ville spola tillbaka dagen och vara fullt påklädd och iordninggjord lagom till han kom fram till vårt hus.
Sen skulle han ner till pannrummet i källaren för att kolla där och sedan vidare upp på taket. Han höll upp dörren till källaren för mig och bugade artigt. Jisses, vad skulle jag nere i källaren och göra? Jag förklarade nervöst att jag skulle gå tillbaka upp istället och klä på mig lite och sådär och sa hejdå och sprang tillbaka till mitt rum med bultande hjärta och helt säkert rödare om kinderna än någonsin.
Haha! En sån typisk porrnovell det kunde ha blivit haha! En litet nersmutsad kille i blåställ och hela kitet, och en blyg liten oskuld... Det är helt sjukt, men sant. Jag undrar än idag vad som rörde sig i hans tankar, om han bara roade sig med att genera mig eller om han hade hoppats att jag faktiskt hade satt mig i hans knä...
Imorgon blir det ett helt annat ämne, nämligen döden.
