Min man
I förra inlägget ville jag infoga en bild på min man (ja, jag kallar honom hellre för min man än min pojkvän som ni kanske har märkt...) men nu när jag fick bilden och ett godkännande för publicering anser jag att både fotograf och modell förtjänar ett helt eget inlägg såhär.
Se så duktig Mir är som fotograf! Och vilken snygg man jag har äran att höra ihop med!
Se så duktig Mir är som fotograf! Och vilken snygg man jag har äran att höra ihop med!
Orlando Bloom som kollega
Jag provade för en gångs skull att sätta på larmet på telefonen för att vakna i vettig tid även om jag egentligen inte har något vettigt att göra, som tvingar mig upp om morgnarna. 08.11 ställde jag larmet på. 09.09 vaknar jag av att den ringer... Men se, jag hörde den till slut så helt misslyckat var det ju inte hehe.
Kanske var det dags att vakna när drömmen började avrundas. Sjukhuset jag jobbade på skulle anställa någon ny och det var en massa möten som jag var tvungen att vara med på - det tycktes som att det var mitt jobb på sjukhuset - att gå på viktiga möten, för några patienter såg jag aldrig av...
Ett sådant viktigt möte hade jag med Melissa men istället för att hålla det på en professionell nivå betedde vi oss som små skolflickor och försökte fnittrigt lista ut vem det var som skulle bli anställd til slut. Hon hade hört ganska tillförlitliga rykten om att det skulle bli Luke Perry. Jag skrattade bara åt det ryktet, inte skulle väl någon sån stor filmstjärna jobba på vårat sjukhus heller! Det där var bara konstiga rykten och jag rådde Melissa att inte tro på såna knasigheter.
Kanske var det dags att vakna när drömmen började avrundas. Sjukhuset jag jobbade på skulle anställa någon ny och det var en massa möten som jag var tvungen att vara med på - det tycktes som att det var mitt jobb på sjukhuset - att gå på viktiga möten, för några patienter såg jag aldrig av...
Ett sådant viktigt möte hade jag med Melissa men istället för att hålla det på en professionell nivå betedde vi oss som små skolflickor och försökte fnittrigt lista ut vem det var som skulle bli anställd til slut. Hon hade hört ganska tillförlitliga rykten om att det skulle bli Luke Perry. Jag skrattade bara åt det ryktet, inte skulle väl någon sån stor filmstjärna jobba på vårat sjukhus heller! Det där var bara konstiga rykten och jag rådde Melissa att inte tro på såna knasigheter.
Luke Perry
Strax innan jag vaknade av den ringande telefonen som låg precis bredvid huvudkudden satt jag på det sista och avgörande mötet. Nu skulle sjukhuscheferna avslöja vem det nya tillskottet skulle bli. Och det blev ju ingen mindre än den sköne Orlando Bloom.
Orlando Bloom
Jag vände mig mot Melissa och log menande. Där såg hon - det var ju som jag sade, inte kunde sjukhuset anställa någon kändis heller, utan en helt vanlig kille (??). Men snygg var han ju, den där helt vanliga okända killen så jag blev väldigt glad, för han skulle nämligen sitta på min vänstra sida om bordet på mötena, mellan mig och Melissa. Jag tyckte att jag hade världens bästa chefer och tackade alla makter för ögongodiset som nu skulle bli min vardag.
Jag vände mig åt höger och där var han som vanligt och väntat! Mitt hjärta tog ett skutt och jag log ett brett leende. Min pojkvän, min lycka! Jag brydde mig inte om att vi var på ett viktigt möte, jag kastade mig i hans famn och såg honom i ögonen och log. Min man!
Här hade jag velat infoga en bild på honom, ett speciellt foto som Mir har tagit på honom men man kan ju inte sno andras bilder och publicera utan lov. (Bilderna på Orlando och Luke har jag tagit själv, jo, jo, det är helt sant ... eh...*)
Sedan vaknade jag, skrattade litet åt drömmen och blev inte helt förvånad över varför just dessa tre män dök upp i mitt dröm-medvetande samtidigt.
Jag var väl inte den som trånade efter Dylan i Beverly Hills-serien, men han har ju (åtminstone haft) sina vinklar och blivit en hunk.
Jag bryr mig inte om vad ni säger om Orlando Bloom, många har skrattat eller gjort narr av mig för att jag är så hopplöst tonårsfjantigt "kär" i honom men jag faller väl lätt för snälla ögon.. och han är snygg så det så. Vad ni än säger. Och jag är nog inte helt ensam i världen om att tycka det.
Min pojkvän skulle med dessa två göra en fin trio. Så synd att jag inte kan lägga ut bilden jag syftar på här, då hade ni förstått varför. Inte alla som kan jämföra och se likheter mellan siina pojkvänner och kändis-hunks av världsklass!
(Nu har jag säkert gjort bort mig igen. Men det bjuder jag på. Mina hormoner är som de är och jag får bete mig som en fjortis :-P)
*Okej, det är (surprise, surprise!) inte jag som har fotat Luke och Orlando. Varifrån bilden på Luke Perry vet jag inte riktigt, det var en sån där bild som bara råkade bli hittad med hjälp av Google på någon planlös webbsida som snott den någon annanstans ifrån i hur många led vet jag inte ...
Fotot på Orlando Bloom är från www.theorlandobloomfiles.com och tagen av Tony Duran
Trestegsknut med fläta
Se där, jag anade väl att jag skulle gå och bli hårgalen nu när jag väl har börjat!
Istället för att sova har jag suttit och blivit inspirerad av den där asiatiska tjejen som jag länkade till på youtube, vilket förstås slutade med att jag hamnade framför spegeln.
Inatt blev det en knut i tre steg. Först ordnade jag en "bulle" uppe på hjässan, sedan flätade jag en slinga och resten blev till en burrig boll, som sedan omslingras av flätan.
Det är ju jätteroligt att skapa konstverk av sitt hår!
När jag såg på binosusme´s videoklipp undrade jag hur människan kan ha så mycket hår på huvudet, men när man väl börjar dela upp det så inser man att det finns en hel del att ta av. Nu har jag förstås inte lika långt hår som hon men de flesta frisyrer kan jag nog göra ändå. Så detta kommer nog bli min nya hobby, hehe.
Jag tycker att det är jättefint med knutar och andra håruppsättningar, men på mig blir det sällan bra. För det första så har jag lockigt hår vilket försvårar det hela extremt mycket för att det inte vill lägga sig som jag säger åt det att göra. Dessutom blir det så frissigt och babyhåren går inte att kamma in utan de ska prompt ställa sig rakt upp ur huvudet istället.
För det andra så passar jag faktiskt inte i uppsatt hår. Eller är det en vanesak? Jag är van vid att gömma mig i mitt hår av komplex för min profil med en kort underkäke som bidrar till en dubbelhaka och min stora raka näsa. Voi voi åt dessa ytliga hinder man har här i livet!
Istället för att sova har jag suttit och blivit inspirerad av den där asiatiska tjejen som jag länkade till på youtube, vilket förstås slutade med att jag hamnade framför spegeln.
Inatt blev det en knut i tre steg. Först ordnade jag en "bulle" uppe på hjässan, sedan flätade jag en slinga och resten blev till en burrig boll, som sedan omslingras av flätan.
Det är ju jätteroligt att skapa konstverk av sitt hår!
När jag såg på binosusme´s videoklipp undrade jag hur människan kan ha så mycket hår på huvudet, men när man väl börjar dela upp det så inser man att det finns en hel del att ta av. Nu har jag förstås inte lika långt hår som hon men de flesta frisyrer kan jag nog göra ändå. Så detta kommer nog bli min nya hobby, hehe.
Jag tycker att det är jättefint med knutar och andra håruppsättningar, men på mig blir det sällan bra. För det första så har jag lockigt hår vilket försvårar det hela extremt mycket för att det inte vill lägga sig som jag säger åt det att göra. Dessutom blir det så frissigt och babyhåren går inte att kamma in utan de ska prompt ställa sig rakt upp ur huvudet istället.
För det andra så passar jag faktiskt inte i uppsatt hår. Eller är det en vanesak? Jag är van vid att gömma mig i mitt hår av komplex för min profil med en kort underkäke som bidrar till en dubbelhaka och min stora raka näsa. Voi voi åt dessa ytliga hinder man har här i livet!
Rosett av hår
Jag hittade en rolig länk till ett youtubeklipp som lär ut hur man gör en rosett av håret.
Det pratas ofta om att man inte kan göra något roligt med långt hår, och att det är så mycket lättare att fixa till litet kortare hår, och det kan väl hända att det är lättare att styla kort hår, men nog kan man göra så mycket mer roligt med långt hår, om man är litet kreativ.
Jag ville förstås prova det här med att göra en rosett i håret. Jag vet inte om jag tycker att det är särskilt snyggt, eller, visst kan det vara fint om man är på rätt humör och har rätt stil för det. Jag har det inte idag, därför får ni bara se närbilder på själva håret.
Rosetten blev inte som den skulle, men det var roligt att göra den. Gör jag den fler gånger lär jag mig väl att göra den rätt också. För helt uppenbart missade jag någonting där. Här är klippet där det visas hur man gör. Lycka till!
Och så fick hon sin kjol
Åh, det här är bästa dagen någonsin!
En grov överdrift, men en underbar dag hur som helst.
En grov överdrift, men en underbar dag hur som helst.
[Bara för att jag är så söt delar jag med mig av en mycket exklusiv bonusbild på min mage och mina armar, i bakgrunden ser ni stativet till min GoldStar och pilatesbollen som inte har hittat sin plats i hemmet ännu]
Jag fick vakna med ett stort leende på läpparna med både humör och humor på rätt plats när min kära kille ringde och väckte mig så att vi skulle hinna dricka litet morgon-kaffe ihop innan det var dags för våra göromål.
Inte nog med det slog han igång webcamen så jag fick se det där saknade ansiktet också! Nåja, han slog ju inte igång den för min skull utan för en annan kvinnas skull. *morr*
Men hon är fin så det får väl vara okej antar jag... även fast hon faktiskt bara har ett par minuters avstånd från honom medan jag måste åka i minst 11 timmar för att få vara i närheten av honom. Så, ska vi bråka? Vem av oss saknar honom mest? Syster eller flickvän?
Och så fick jag min långa kjol!
Nej nej, inte klänningen jag visade bild på häromdagen, den kostar ju långt över 1000 kronor, minns inte hur mycket, kanske 2? Så skulle någon köpa den till mig skulle jag faktiskt nästan begära att han eller hon lämnade tillbaks den. Och betalade mig en extra resa till pojkvännen istället om de nu vill slösa pengarna på att göra mig glad.
Jag tvättar = stökigt hem
Därför photoshoppade jag helt enkelt bort stöket. Dina ville plötsligt leka modell hon också, hon som vanligtvis springer med svansen mellan benen så fort kameralinsen riktas mot henne. Dessutom skulle hon prompt vara med även i sin digitala form (ja, blev automatiskt medmarkerad när jag skulle klippa och klistra) så hon fick helt enkelt vara med och förgylla den här bilden.
Fantastiskt duktig fotograf måste jag säga, som lyckades få mig att tappa huvudet. För att inte tala om den högkvalitativa bildredigeringen!
Men här är det tid som ligger högst i prioritet för tillfället!
Jag har fått en lång kjol och jag har ingen att dela med mig av min lycka med för alla är upptagna, så det får förstås bli bloggen, och då ska det gå snabbt (och så har jag lite bråttom till tvättstugan också men är lite för ivrig för att vänta till efteråt hehe)
En helt enkel kjol som framhäver min snygga bak och fasta lår, dessutom ser den till att inga kärlekshandtag blir undangömda, inte ens den mjuka runda magen kan gömma sig... Perfekt! *skrockar*
Jag var litet orolig för att den skulle vara för liten men den passar ju perfekt, som gjord för min konstiga kropp som annars inte vill anpassa sig till normala klädstorlekar (jag väljer att kalla mig för kort istället för för bred). Den funkar helt okej till vardags, och det är också i vardagen jag ville ha den. Helt klart värd sitt pris även om den inte alls är min drömkjol.
Bara för att jag vill att mina läsare ska känna sig smarta ska jag ge er lite hjärngymnastik genom att tala om priset på kjolen, men ni får räkna ut den själva!
Den var så billig som någonting som inte är gratis över huvud taget kan vara om man bara räknar med hela kronor.
Nej nu måste jag ner till tvätten! Love // J
Tralalaa, underbara dag...
*dansar nerför trapporna till tvättstugan*
Kjoltyg
 | Jag är helt tokig i långa kjolar. "Men man ser dig ju aldrig i lång kjol" tänker ni som känner mig. Nej, det är sant, för det finns ju inte att hitta några ute i affärerna! Jag har gnällt om det i flera år och jag är trött på att vänta nu. I de här tiderna då man helst ska gå omkring naken och visa både tuttar och rumpor för hela världen oavsett hur kallt det är ute får man inte tag på annat än någonting som mest liknar ett brett skärp. Var är alla långa kjolar? Men nu har jag windows-shoppat (hehe, säkert inte bara jag som kommit på ett så förträffligt uttryck för fönster-shopping på nätet men jag tar ändå åt mig äran för det då jag inte sett någon annan använda det) och jag blir alldeles yr i huvudet av alla långa kjolar därute. Långa, korta, knälånga, minisar, med tyll, volang, spets, slits... kjolar i alla längder och former skulle jag kunna fylla alla mina fyra garderober med, om jag lät mig ryckas med av min passion för kjolar. |
Nu är jag hur som helst verkligen ute efter långa kjolar.
Korta hittar man ju överallt och det har jag ju redan för många av nästan som det är. Jag har längtat och suktat så efter långa kjolar så länge nu, men eftersom det är så ovanligt med lång kjol nu mera så är det svårt att hitta den där perfekta kjolen för ett rimligt pris.
På bilden är det visserligen en klänning (från DarkShop), men åh, ge mig en sån kjol!
Candoris - den nya modebloggen?
Nu har jag varit och shoppat loss minsann!
Jag trodde att det skulle bli en kort dag, jag och Dina tog en promenad till mammas jobb och väntade på att hon skulle sluta. Sedan trodde jag att vi skulle köra till närmsta uttags-automat så att jag kunde ge henne de pengar jag varit skyldig, och sedan bli hemkörda.
Men istället hamnade vi hemma hos mina föräldrar, där jag bjöds på mat och kaffe, sedan ringde vi till syrran och frågade om hon behövde handla någonting. Jag hade nämnt mina trasiga skor, att jag verkligen skulle behöva nya. Så mamma körde in till köpcentret så att jag kunde kika på skor.
Jag känner mig som en utomjording.
För jag har ingen aning om vad det finns för affärer där ute. De tog mig till någon ny skoaffär, där det faktiskt fanns ett ganska spännande utbud av skor av alla möjliga slag. Det kändes inte som en helt vanlig skoaffär av någon anledning, men så har jag heller ingen koll på vad de har i de andra skoaffärerna nu för tiden. Hyfsat billigt var det också.
Jag blundade för alla snygga skor som ropade på mig. Jag behöver inga snygga skor.
Jag behöver varma bra promenadskor, så mycket som jag ändå går omkring ute.
Till slut stod jag och valde mellan två par, ett par som var varma, bekväma, billiga och rätt söta. Och ett par som var lite varmare, lite bekvämare, lite dyrare, och inte fullt lika söta. Det fick bli det sista paret trots allt, även om de kostade lite mer och inte var lika fina.
Hur gör de där modebloggarna nu då? Hmm.
Deitex vinterskor, 349 kronor, från Deichmann sko
Så nu behöver jag inte åka till vinterlandskapet i Jämtland i trasiga skor. För trasiga, oh så trasiga, är de! Faller isär när jag går i dem till och med.
Sedan köpte jag två par gardiner, men dem lägger jag upp bilder på när jag fått upp dem i fönstret. Om ni har tur.
Mamma insisterade på att jag skulle kolla efter någon bra vinterjacka också på rean, men jag har ju så många jackor att jag bara slängde några hastiga blickar på dem och struntade i att köpa mig någon ny jacka. Jag klarar mig nog med det jag har, även i Jämtland...
Så, hur skötte jag mig nu då? Ska Candoris bli en modeblogg?
Jag trodde att det skulle bli en kort dag, jag och Dina tog en promenad till mammas jobb och väntade på att hon skulle sluta. Sedan trodde jag att vi skulle köra till närmsta uttags-automat så att jag kunde ge henne de pengar jag varit skyldig, och sedan bli hemkörda.
Men istället hamnade vi hemma hos mina föräldrar, där jag bjöds på mat och kaffe, sedan ringde vi till syrran och frågade om hon behövde handla någonting. Jag hade nämnt mina trasiga skor, att jag verkligen skulle behöva nya. Så mamma körde in till köpcentret så att jag kunde kika på skor.
Jag känner mig som en utomjording.
För jag har ingen aning om vad det finns för affärer där ute. De tog mig till någon ny skoaffär, där det faktiskt fanns ett ganska spännande utbud av skor av alla möjliga slag. Det kändes inte som en helt vanlig skoaffär av någon anledning, men så har jag heller ingen koll på vad de har i de andra skoaffärerna nu för tiden. Hyfsat billigt var det också.
Jag blundade för alla snygga skor som ropade på mig. Jag behöver inga snygga skor.
Jag behöver varma bra promenadskor, så mycket som jag ändå går omkring ute.
Till slut stod jag och valde mellan två par, ett par som var varma, bekväma, billiga och rätt söta. Och ett par som var lite varmare, lite bekvämare, lite dyrare, och inte fullt lika söta. Det fick bli det sista paret trots allt, även om de kostade lite mer och inte var lika fina.
Hur gör de där modebloggarna nu då? Hmm.
Deitex vinterskor, 349 kronor, från Deichmann sko
Så nu behöver jag inte åka till vinterlandskapet i Jämtland i trasiga skor. För trasiga, oh så trasiga, är de! Faller isär när jag går i dem till och med.
Sedan köpte jag två par gardiner, men dem lägger jag upp bilder på när jag fått upp dem i fönstret. Om ni har tur.
Mamma insisterade på att jag skulle kolla efter någon bra vinterjacka också på rean, men jag har ju så många jackor att jag bara slängde några hastiga blickar på dem och struntade i att köpa mig någon ny jacka. Jag klarar mig nog med det jag har, även i Jämtland...
Så, hur skötte jag mig nu då? Ska Candoris bli en modeblogg?
