Solen sken som om det var högsommar, gräset lyste grön i backen och fåglarna flög omkring så att fjädrarna yrde i luften, ett tag trodde jag nästan att det snöade tills jag såg vad det var som föll ner, och här satt jag och funderade på ordet "Död"...

Antagligen är det så att Melissas inlägg om hur hennes man reagerat på att hon skrev om deras barn som just döda, har hängt kvar i mitt undermedvetna så att jag nu idag suttit och funderat kring det ordet.

Varför har just det ordet blivit ett så fult ord? Ibland när man pratar om någon som är död som just "död" så känns det som att man har skymfat den döda. Som om man borde ta och tvätta sig i munnen och lära sig bättre ord. Som om det var en ful svordom... Som om personen skulle bli mindre död om man slutar tala om henne eller honom som död.

Nej, det är sällan man helt med gott samvete säger: "Han är död."
Av någon anledning känns det bättre att byta ordet till avliden, eller bortgången. Det är mer acceptabelt. Men varför? Jag tycker ju att avliden isåfall, om man tänker på ordets mening, faktiskt är ett värre ord än död.

Döden är väl inget fult. Det är helt naturligt, om än inte alltid kommen av naturliga orsaker. Att önska någon döden är väl förvisso fult, och visst önskar de flesta anhöriga att de döda ännu hade fått leva. Men jag kan inte riktigt se döden som något fult... Ofta sorgligt - men inte fult. Så varför känns det där ordet så fult, nästan skamligt?

Döden är närvarande här på Candoris. Men som allt annat, så återuppstår saker och ting, inte i exakt samma form, men allting återföds på ett eller annat vis. Så även Candoris. En återfödelse av en blogg är snart kommen, snart lyser Betlehems-stjärnan över Kronogården i Trollhättan, eller kanske lyser den inte förrän jag har hamnat i Östersund?

Jag är igång med att få ordning på min hemsida. Helt säker är jag ännu inte på om jag ska lämna blogg.se men det verkar onekligen så - men ni kära läsare är givetvis välkomna att följa mig i den nya bloggen som i så fall dyker upp, gamla inlägg kommer att flyttas över dit - dessvärre kommer kommentarerna att gå förlorade.

Givetvis talar jag om vart ni ska gå sedan för att få fortsätta läsa mina ord, när tiden är inne. Än så länge håller jag mig kvar här.