Inatt var jag mycket ledsen, och det har hängt med över till den här dagen. Jag skrev ett smärtsamt inlägg inatt för att få ur mig det som orsakar mig dessa tårar, men när jag väl var färdig insåg jag att det var ett inlägg som inte skulle publiceras här.
För ett tag sedan, i något inlägg som jag inte ens minns vad det handlade om, undrade jag hur mycket av sitt mörker man kan dela av till andra, och vad man bör hålla för sig själv. Det är givetvis ett individuellt beslut och man vet bara själv vad man kan dela med sig av.

Men nu kan jag alltså svara på min egen fråga. Jag vet vad som avgör vad jag delar av mig och inte. Alltid kommer det något gott ur det som gör ont. Inlägget igår innehöll en tung börda, skadan av att publicera det vägde tyngre än helandet, och det var vad som avgjorde att jag tog bort det. Och det är alltså det som avgör vad jag kan dela med mig av.

Om det kan komma något gott ur min skugga delar jag gärna med mig av den oavsett hur smärtsamt det ibland kan vara. Men när det går över till att göra mer skada än nytta är det givet att jag inte kan dela med mig.

Det var ändå väldigt svårt att ta bort just det inlägget - för jag är en skribent och vissa texter oavsett innehåll kan bli mig mycket kära. Det var en mycket väl arbetad text även om jag skrev rakt ur hjärtat, kanske en av mina bästa. Så självklart var det svårt att radera det. Mycket svårt. Kanske kan man likna det vid en kock som lyckats med en unik och fantastisk maträtt men inser att han aldrigt någonsin kan låta någon smaka av den.

Det var med andra ord en "kill your darlings" - även om det uttrycket oftast handlar om att tjäna helhetsintrycket, ta bort onödiga saker hur mycket man än tycker om dem och hur mycket tid man än lagt på dem, t.ex. ett fint kapitel i en bok som på inget sätt bidrar till resten av handlingen i boken. Den måste bort - oftast. Den här gången handlade det inte så mycket om helhetsintrycket för den här bloggen, den är en salig blandning av allt möjligt redan som det är, den här gången handlade det om ansvarstagande.

Jag tänker nämligen en hel del på hur det jag skriver kan komma att påverka människor. Ibland hoppas jag att det påverkar positivt, ibland vill jag väcka en tanke eller en fundering. Ibland vill jag bara berätta. Men om jag ser att påverkan kan bli för negativ väljer jag alltså att låta bli att dela ut det. Jag dödade min älskling.



* "Censur" heter inlägget där jag frågade mig själv var man sätter gränsen för vad man vill dela med sig av.