Igår blev det dags för mig att beblanda mig med stadsbefolkningen. Att sitta ensam hemma utan att träffa en själ är inte särskilt bra för humöret i längden. Så jag bestämde mig för att åka in till stan.

Jag skulle egentligen ha träffat mitt ex men det blev ändrade planer. Men för att på något vis rycka upp mig lite bestämde jag mig för att åka ut ändå, och fick med mig Theresia. Det var marknad på stan, som vanligt första onsdagen i månaden, men vi hade helt glömt av det. Vi smakade litet på ost men så mycket mer än så blev det inte av marknadslivet, utan vi gick iväg för att luncha tillsammans istället.

Där blev vi också sittandes en god stund och i vanlig ordning var det jag som babblade på så att stackars sesi inte fick en syl i vädret. Det är konstigt att jag som annars är ytterst få-ordig kommer igång på det viset så fort jag är ensam med henne. Så har det alltid varit genom alla tider. Det är ett under att hon fortfarande efter tio års vänskap orkar höra på mig... (eller är det kanske därför som vi så sällan träffas numera hehe...)

När jag kom hem igen och startade datorn som alltid, för att kolla på alla ställen som jag använder som surrogat för det sociala liv jag inte har, blev jag till min förfäran inte ansluten till internet. Jag provade (mestadels med vägledning av C.G. [ tack! ] ) tusen olika ändringar i datorn - utan resultat.

Jag mådde trots allt mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra i ett sådant läge. För jag är verkligen allvarligt internet-beroende. Inte bara för kontakterna jag har över nätet utan också ekonomiskt. Jag hade inga pengar på telefonen, jag hade inga pengar på mitt privatkonto. Jag behövde komma ut på min internetbank snarast möjligt, också för att betala några kvarglömda räkningar som jag oväntat lyckades hitta.

Och fortfarande gick det inte att ansluta idag. Jag beslöt mig för att inte bry mig så mycket om internetstrulet för tillfället utan gick hem till syrran för att låna deras dator så att jag åtminstone kunde få över litet pengar. Givetvis glömde jag fylla på telefonen så det blev litet problem med att försöka ringa till min internetleverantör när jag väl kom hem och konstaterade att det fortfarande inte funkade.

Men jag lyckades ringa till slut ändå, och bemöttes mycket fint av dem. På en gång satte internet igång igen och han önskade mig en fortsatt trevlig kväll. Fin människa. Det ingår väl säkert i både utbildningen och företagets policy att vara trevliga och artiga, men det gör inte att jag uppskattar det mindre för det!

Så, för att besvara min fråga i rubriken: Visst går det att leva utan internet, men det är inte enkelt om man har byggt upp hela livet så att det är anpassat efter nätet.

Är du också beroende av internet och har ett behov av att veta allt som hänt mig idag kan du läsa mer om denna dagen här. ;-)