Efter en lång natt med dator-installationer och sånt är jag nu äntligen ute på nätet ordentligt. Den här datorn är så gammal och har använts av en ansvarslös tonåring (hmmpfh, vem skulle det kunna vara...?) så den var tydligen full av virus men det har jag i och för sig kunnat räkna ut redan innan jag ens hade något antivirusprogram som kunde bekräfta det. Men nu är de eliminerade, och datorn kanske börjar tillfriskna på riktigt snart.

Jag såg hur snön formligen blåste ner i form av små moln ner från himlen under natten, och tänkte litet sorgset att den här dagen nog inte har så mycket utomhusvistelse att erbjuda. Men solen skiner på som vanligt, snön smälter och vindarna får rufsa mig i håret bäst de vill, det blev ändå en långpromenad, lekstund i hundrastgården och lite matvarushopping på hemvägen.

När jag satte mig här vid datorn lärde jag Theresia att webcamma och jag skrattade som aldrig förr, åtminstone aldrig när jag varit ensam, även om jag minns ett annat skratt i min ensamhet som kommer på en god andraplats. Jag skrattade så högt att jag blev hes och fick litet ont i halsen, tårarna sprutade åt alla håll och sminket är nu ett randigt minne av omsorgsfullt arbete. Men åh så roligt jag hade, det känns i magen som redan var drabbad av träningsvärk.

Ordspråket om att ett gott skratt förlänger livet innehåller många visdomar. Inte bara den fysiska delen av att man andas in mer, arbetar med lungorna och magmusklerna, det gör mycket gott för själen också. Så tack underbara du för det här skrattet!