Jag undrar hur man ska kunna leva efter uppmaningen att leva utan ånger om man en gång gjort någonting som man faktiskt ångrar?

Hur blir man kvitt ångern - är det möjligt eller är livet dömt till ett misslyckande för att man inte kan leva det utan ånger?

Visst kan man acceptera och gå vidare, men kan man verkligen sluta ångra?