Nu har jag varit ute och träffat Nathalie och Tilda. Dina fick ett ryck som fortfarande ekar i mitt huvud. Jag kommer nog aldrig mer kunna säga "Jag har aldrig hört henne skälla sådär förr" så mycket som hon skällde... ja, jag är helt paff. Hon som skäller 1-2 riktiga skall per månad i genomsnitt, har idag skällt i 45 minuter nästan oavbrutet... Men mer om det har jag skrivit här, onödigt att skriva om allt två gånger ju.

Jag är dålig.
Jag hade så många planer för dagen men jag tror jag får ställa in dem.
Jag trodde redan igår att jag fått någon konstig magsjuka eller något, och idag fortsätter jag misstänka att det är något som inte är helt rätt. Känner mig febrig, får kramper i magen och mår illa så jag tror jag ska kräkas. Men konstig som jag är kan jag oftast välja att kräkas eller låta bli, och det är klart man låter bli, tills man faktiskt känner att kroppen nog mår bättre om den får spy ut det jobbiga.

För börjar jag kräkas kommer jag inte kunna ångra mig och stoppa det sedan. Då kommer jag ligga här ordentligt sjuk och det har jag ingen lust med.

Att jag är ur balans och ofokuserad och slö har nog snarare med medicinerna att göra än sjukdom. Men de börjar avta.

Åh, jag blir faktiskt ledsen.
Jag vill inte ställa in resten av dagen!