Skuggorna dansar på väggarna, utmanar bokstäverna som fladdrar på blad efter blad efter blad, sidorna som blåser bort dammet, dammkornen som virvlar i en hektisk ballett till ljudet av en guldkantad speldosa. Allt är i rörelse i ständig tävlan, i ständig kollaboration och jag undrar så när världen ska bli vänlig om inte ens boken kan samsas med dammet.
Räcker det med tålamod, att vänta liv efter liv efter liv i förhoppning eller ska vi låta tålamodet tryta, agera för förändring men hur? Om inte så låt bli att vantrivas och var lycklig, blunda, håll för öronen och skratta, lev liven i förnekesle utan att försöka, bli en del av den hord som måste fösas, låter sig föras vart som helst av blinda vallhundar som springer efter ljudet av sina lika blinda herrar.