Det var inte så länge sedan jag skrev om min läpp här. Det kan det inte vara eftersom jag kommer ihåg inledningen till det inlägget, som gick ungefär så här: "Ett mentholfilter mot vinterspruckna läppar" ... det var säkert det enda jag skrev om läppen, men omfg vad ont jag har!

Varje morgon jag vaknar, eller vilken tid på dygnet det nu än är jag vaknar, har såret stelnat, försöker läka ihop. Och så spricker den för jag glömmer av den varje gång. Inte nog med att det som läkt ihop spricker upp varje gång, den blir ju bara djupare och djupare! Så snart har jag väl en tvådelad underläpp, om det fortsätter såhär.
Det är heller inte på morgnarna den spricker, ibland har jag suttit och koncentrerat mig på någontig bra länge eftersom den hunnit stelna, när jag plötsligt ler brett, bara för att låta ansiktet falla i hemska grimaser och tårade ögon med ett huvud som ekar av smärtan. Jag vet snart inte vad jag ska göra åt det här.


Jag har ett allvarligt problem.
Är jag så ordkåt att någonting som andra hade skrivit med en eller kanske två meningar måste jag skriva en hel uppsats om? Men det är ju i och för sig den domen jag fick i andra klass, nerklottrat i min läxbok som kommentar på min saga, en saga på en hel A5 sida. Min allra första uppsats, åtminstone som finns dokumenterad.
Den handlar om Pippi och Nalle. De går och leker med varann. Slut. Nåt liknande, inte särskilt långt, nyss lärt mig skriva (ja, jag lärde mig inte att skriva förrän i andra klass, hade lite svårt för de där krumelurerna), nerklottrat med gigantiska stora bokstäver med osäker och ostadig hand, under en inspirerande bild. Där skrev fröken att jag skrev så långa berättelser, i jämförelse med alla andra som bara skrev en mening på tre ord.

Så jag klarar helt enkelt inte av att bara skriva: "Jag har så ont i läppen för den har spruckit."
Ni ser, det hade säkert blivit två A-4 handskrift minst, kanske mer. Bara om en liten spricka i läppen, med ett litet sidospår men med en röd tråd rakt igenom. Eller handlar det här inlägget egentligen om mitt sätt att skriva? Det verkar ju onekligen så.


Innan jag gick och lade mig sa jag att jag är i en period då jag bara kan sova max tre timmar i sträck, det fick jag äta upp i natt. Vaknade en gång i timmen, gick upp efter tre uppvaknanden...


Jag har så mycket inspiration till musik nu. Det kommer såna här intensiva perioder med inspiration då och då. Men jag måste tvinga mig själv till att inte börja, för då kan jag inte avsluta. Jag måste skriva CV innan jag får lov att leka hehe. Men först ska jag ut och prata på min konstiga dialekt med Dina.

Jag vet inte vad som har hänt med min svenska dialekt. Jag har ju inte någon typisk finsk brytning, men jag har ändå ett lite annorlunda svenskaspråk. Folk brukar undra varifrån Sverige jag kommer haha. Men sedan jag fick en pojkvän på andra sidan om landet, i höjd mätt, har jag ändrat min dialekt till oigenkännlighet. Jag vet inte vad som har hänt. För jag har ju inte smittats av honom eftersom det inte är ens tillnärmelsevis hans dialekt jag böjer min tunga efter. Vad är det som händer med mig?

// J