Igår kväll pratade jag en del med min nyaste granne.
Jag vet inte hur det kommer sig att alla finnar vet vem jag är, men bara de vet mitt namn, ålder, vems dotter jag är, vilken skola jag gått på, läst om mig i tidningen, hört mig på radion och / eller bara sett mig på väg till bussen någon gång, så tror de att vi är världens bästa kompisar.

Helt konstigt är det kanske inte då alla föräldrar verkar ha lite koll på de andra ungarna, och eftersom vi är tillräckligt många finnar här för att ha hela finska klasser, och ändå inte för många för att inte kunna hålla reda på alla, så är det kanske inte helt konstigt att folk vet vem jag är. Hur som helst:

Hon stod där nedanför på väg in i trapphuset, medan jag stod på min lilla franska och rökte. Hon blickade in mot mitt kök (och jag bor förresten på andra våningen så hon ser väl knappt annat än taket och taklampan) och frågade om jag håller på och flyttar.
Jag blev lite förvirrad först. Sedan log jag stort så hon helt säkert bländades av mina strålar och sa "Ja, ja visst! Jag har börjat planera en flytt till Östersund."  varpå hon undrar om jag fått lägenheten såld ännu. Nääe, jag har ju bara hunnit börja tänka på saken än så länge.... Men varför frågar hon?

Jag blickar mot fönstret i köket. Jag tittar runt mig där jag står i rummet.
Ja, det förstås.
Jag har ju inga gardiner så det ser väl lite tomt ut kan jag tänka mig. Jag tänker inte på sånt.

Vackra saker är vackra. Såpass ytlig kan jag sträcka mig till att vara. Men när hemmet inte alls faller en i smaken, när färgerna stör och allting bara känns bläkigt, då slutar jag se hur det ser ut.

Vanligtvis hade jag hört röster viska i örat, varna för att inte lämna ut mig för mycket, för de där parasiterna suger i sig så mycket de bara kan. Det tycks pågå en tävling om vem som vet mest skvaller om sina grannar här. Och mig har de inte så mycket att gå på för jag pratar gärna, lyssnar, svarar, men jag ger inte ut någon information alls egentligen.

(Till exempel var det en tant som frågade ut mig för någon vecka sedan om vad jag gör nu för tiden och om jag hade slutat studera nu. Haha! Jag har ju inte gått i skola på några år nu. Men på frågan svarade jag bara "ja" utan att lämna vidare detaljer om hur jag jobbat lite här och lite där och att jag nu är arbetslös.)

Men den här gången kanske det är bra att mata de där iglarna med mitt blod. Riktigt fylla dem tills de blir sprickfärdiga. För då kommer ordet gå runt om att jag ska flytta, och kanske kan de göra jobbet åt mig och hitta intressenter för min lägenhet utan att jag behöver lyfta ett finger.

Så nu ska jag ut och ragga grannar på heltid, pladdra på om mina flyttplaner riktigt detaljerat, men utelämna vissa smaskiga detaljer bara för att de inte ska kunna glömma bort mig, ha kvar mig surrandes i tankarna så de bara inte kan låta bli att skvallra om mig med alla de känner.