Inspirationen och lusten tryter idag. Jag vet alls inte vad jag ska göra. Det enda som händer idag är att jag tänker på godis. Godis godis godis. Jag vill ha! Funderar på att spendera mina länge hårt hållna sista 50 kronor på godis. Jag blir ju tokig!

Men det är ändå en kortvarig lycka att sitta i soffan med en godispåse, trycka i sig dem fort fort... Maniskt går det till när jag är på det här humöret. Äter utan att tänka, utan att smaka, bara trycker i mig. Varför? För att det är en stunds total tankebefrielse.
Hetsätandet är oerhört lugnande för min hjärna. Visserligen får man en total sockerkick någon minut senare, mår illa och blir förbannad på sig själv för att man tryckt i sig allt på en gång istället för att ha nåt gott att tugga på under hela dagen. Skammen kommer krypandes, självföraktet.
Och ändå är de där minutrarna, sekunderna, av total tankebefrielse som en drog. Jag vill aldrig sluta äta; aldrig börja tänka.

Jag vill ha hela hemmet fullt av godis att proppa i mig.

För att jag saknar min man.