Tokig

Jag minns inte när jag sov ordentligt senast. Kära C.G. kanske har bättre koll på det? Jag tror att det var exakt en vecka sedan. På morgonen, under dagen, någon gång på lördagen, sov jag nog. Var det inte då jag var sådär sjuk? Eller var det flera veckor sedan det?
Nu har jag tappat kronologin totalt, värre än vanligtvis.

Jag börjar flippa.
Jag sitter här ensam och asgarvar åt ingenting alls. Jag har verkligen skitskoj här!
Hoho. Sa ugglan.
Ugglegudinna.
Så hette vårat band.
Eller var det bara en låt som hette så?
"There´s a warewolf dancing on (in???!) the moon
~dance or die, dance or die~ "

sen minns jag inte mer men jag tror det var en hel låt faktiskt, lång och sammanhängande och smått patetisk.
Fast det där var inte Ugglegudinnelåten förstås.
Nu minns jag melodin till den också. Men bara till texten "Uuuuggleegudinnaaaa" hahaha. Det är verkligen det enda jag minns av den låten.
Hur gamla kan vi ha varit då? 10? 10-11 var vi helt definitivt.



Det där med att visa dagen i bild... blir kanske inte vad ni väntar er. Sant nog kommer det att innehålla mängder av bilder från idag, men ni anar inte vad jag egentligen har varit med om! Vad jag menar kommer ni att få se lite senare ikväll. Inlägget är egentligen redan färdigt men jag avvaktar för att se om det blir några fler intressanta händelser fotograferade här idag.

Jag börjar få ont i ryggen. Den skulle nog behöva vila lite. Och nacken.
Mina armar och händer har blivit så smala på något vis. Jag känner inte igen dem riktigt.
Ögonen är stirriga, huvudet svajar, jag är på mycket muntert humör, det mesta ter sig väldigt lustigt och det är ju faktiskt ganska bra. Men det betyder att hela jag börjar bli i kritiskt behov av sömn.

Borde inte kroppen sköta det där själv förresten? Jag menar, somnar den inte av alla möjliga mediciner i olika kombinationer jag provar på (ja, självklart experimenterar jag inte helt på egen hand utan har talat med läkare om hur jag kan kombinera för att hitta resultat som skulle kunna passa mig) så är den väl helt enkelt inte tillräckligt trött.
Om man sedan blir så trött att det verkligen är krissituation litar jag faktiskt på att kroppen egenhändigt slocknar, helt av sig själv.
borde väl kroppen funka...eller?
Fast det kan vi ju konstatera att jag ju inte är riktigt som alla andra. Kanske slocknar heller inte kroppen trots att det blir kris. Vad händer då? Jag kommer .. äh. Onödigt att tänka på det nu. Självklart ska det inte behöva gå så långt.

Jag är helt övertygad om att man kan programmera sig för mindre sömn med samma effekt. Men inte när man sovit som jag nu gjort. Jag skulle behöva 16 timmars oavbruten sömn tror jag. åh. det lät skönt.

Varför skriver jag här hela tiden? För att jag har absolut ingenting annat att göra. Jag tillåter inte mig själv att göra av med mer energi nu. Samtidigt som jag är rastlös så jag håller på att krypa ur skinnet. Jag vet inte vad jag ska göra. Därför sitter jag här och skriver och skriver och skriver. Du måste inte läsa om du tycker att jag är tjatig. Fast då missar du ju alla mina fantastiska diskussioner med mig själv. Skyll dig själv. ;-)

Lämna kommentar, åsikter eller bara en hälsning, det uppskattas!
Postat av: Mir

ah men dina inlägg undkommer inte mina läskunniga ögon, never *s

2009-01-17 @ 17:36:43
URL: http://beyondforever.blogg.se/
Postat av: C.G.

Söndag dag sov vi väl någorlunda bra Vi får räkna det som lördag), sedan var det ju omöjligt på natten till måndag och måndag samt tisdag.

Då blev det ju bara ett par timmar.



//C.G.

ps. det står "gör mig glad" på knappen.. I wish ;-) ds.

2009-01-17 @ 23:11:19
URL: http://magickwithouttears.blogg.se/

Kommentera gärna inlägget, ge din åsikt eller bara skriv en hälsning!
Vill du skriva ett privat meddelande som inte publiceras i bloggen kan du använda det här formuläret och skicka som vanligt, be mig bara att inte publicera din kommentar så låter jag bli.

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress, om du vill: (publiceras ej)

Url till din blogg/hemsida:

Skriv din kommentar:

Trackback
RSS 2.0