Sveriges arbetsmarknadspolitik är inte fullt så ren som man kunde tro.

De arbetslösa svävar i fara. Lite huxflux väljs fyra invånare i varje stad med tät arbetslöshet ut. Deras dom är att dö för landets bästa. Med två till fyra dagars varsel ställs domen, en spruta i nacken och livet är över. Varje utvald person får en civil övervakare som utför dådet det utsatta datumet och som skyddas av alla lagar och myndigheter så att de aldrig ska behöva stå för vad de gjort.

Detta i långt mer invecklade syften än bara för att bli av med just de utvalda arbetslösa samhällsparasiterna. På detta vis stoppas "invandringen" till arbetslöshetstäta orter, genom skrämselpropaganda. På detta vis motiveras människorna till att flytta dit där det finns jobb istället för att stanna av sociala skäl på orter där de inte har chans att få jobb.

Det är för landets bästa vi offras. Både jag och min pojkvän blev utvalda idag. Min pojkvän skulle offras om två dagar och jag själv om fyra dagar. Vi gick i dvala, som hypnotiserade och accepterade våra öden, fortsatte livet som vanligt... Vi skulle offras för Sverige och det var som det skulle vara.

Men när jag hörde att min pojkvän bara hade två dagar kvar vaknade jag ur min hypnos och blev spritt språngande galen, hamnade i total panik och dödsångest. Jag attackerade min övervakare (som för övrigt är min granne som jag på flera sätt har band till även om jag inte känner henne personligen) i självförsvar, försökte ta livet av henne, men några väktare fick tag i mig och höll mig fast som en hysterisk mentalpatient. Jag frågade i desperation varför just vi. Det sades ju att vi valdes slumpmässigt men jag tyckte det var konstigt att både jag och min pojkvän blev utvalda vid samma tillfälle. Som svar på detta fick jag ett kallt "Ni är de som kommer att bli minst saknade"


Vadå minst saknade? Har inte vi familjer, har inte vi nära och kära, betyder inte vi någonting alls? Jag frågade om inte min pojkväns ställning som trebarnsfar betydde någonting för dem. Betydde inte barnen någonting alls heller? Och han borde inte ens klassas som en arbetslös...

Eftersom min hypnos hade gått över och jag utgjorde ett hot mot hela systemet skulle jag därmed avrättas på en gång istället för om fyra dagar som det var sagt.

"Är det det här som menas med att offra sig själv för att försvara sina medmänniskor? Jag kunde ha gjort så mycket för folket, jag hade kämpat för dem, jag kunde ha dött för dem. Men jag dör inte för folket, jag är dömd att dö för ett land, ett land som inte ens är mitt land, jag dör för ett främmande lands skeva politik! Jag dör inte för Sverige, jag dör inte för politiken! Ni tar mitt liv i förtid och nu dör jag i försvar av min pojkvän, i min kamp om rättvisa istället för att dö i era syften!"

Jag vaknade med ett skrik ekandes i min skalle, min egen röst som skrek:

"Jag vill inte dö, jag vill inte dö!"


Jo, jag har hört det många gånger. Jag har konstiga drömmar... // J