Jag och killen har plöjt igenom alla Stargate Atlantis-avsnitt på ganska kort tid, suttit framför skärmen som besatta timmar i sträck varje kväll. Serien var ju bättre än jag trodde, jag har tidigare bara sett ett avsnitt här och där, eller rättare sagt bara delar av avsnitt och har inte alls förstått mig på serien och tyckt att den var löjlig. Men när man såg det sådär, från början, insåg jag att det ju var en kul serie.

Men jag som annars aldrig ser på TV, det är knappt så jag ens ser på film, kan ju inte påstå att det inte känns ovant att ha suttit sådär och tittat på en serie i den utsträckning vi nu gjort. Det är ett utmärkt sätt att fly undan verkligheten, låta tiden svepa förbi obemärkt. Men jag blir också helt mosig i huvudet av den typen av nöjen. När jag ser på TV, läser, spelar eller vad det nu kan vara som drar mig iväg från verkligheten. Jag känner inte igen mig själv. (Gör jag någonsin det?) Kreativiteten faller bort, tankarna blir ytliga och verklighetsflykten är fullbordad.

Jag tänker på alla stackare som sitter framför TV:n, spenderar all sin fritid med att fly från verkligheten, bli hjärntvättade sådär... Det är inte alls konstigt att vårt samhälle ser ut som det gör. För ibland undrar jag hur det går till att vi människor är så lättstyrda, för när man väl pratar om saker med andra verkar de flesta ändå ganska kloka och medvetna om sina egna viljor. Men sitter man sådär framför TV:n som de flesta verkar göra.... Ja då är det kanske trots allt inte helt konstigt att vi människor i allmännhet är helt och hållet media-styrda.

Ta kontroll över dig själv, gör revolt mot TV:n!
När hade du en hel vecka utan TV senast?
Eller ens en dag? // J