Någon gång under sommarhalvåret 2007 satt jag i någon slags utvecklingssamtal med Camilla, en slags kontaktperson eller vad hon nu klassades som. Utvecklingssamtal är det bästa jag kan komma på att kalla de där samtalen som skedde en gång i veckan. Vi pratade om studier och jag berättade att jag nog kunde tänka mig att läsa miljövetenskap eller kanske till lärare. Hon ville veta mer om det miljövetenskapliga programmet och jag berättade. Sen blev det tyst och plötsligt kommer det här samtalet:

C: Har du nån gång funderat på att bli präst?

J: Präst?

C: Ja?

J: Eh, näe.

C: Varför inte?

J: Öh... Det är väl inget för mig bara.

C: Inte? Präster jobbar på många sätt. Man kan nog jobba med nästan vad man vill, det är så brett. Att jobba med människor sådär blir aldrig enformigt heller, det händer alltid något nytt.

J: Mmm.

C: Så... Tror du inte att det vore nåt för dig?

J: Alltså, jag är ju inte kristen eller så. Så det skulle ju kännas ganska falskt att gå och bli präst.

C: Man behöver inte vara kristen för att vara präst. Prästerskapet är ett ämbete, ett jobb som vilket jobb som helst. En präst kan hjälpa alla slags människor med stora som små problem. Vet du att den enda som har full tystnadsplikt är prästen? En präst är den enda du kan ge fullt förtroende för, ett tips bara.

J: Mmm.

C: Ja... Kom ihåg det. Det finns många som har tystnadsplikt men de måste anmäla brott och sånt där. Så har du något du behöver prata med någon om som du känner att du inte kan avslöja för någon och ändå behöver få ur dig, så kan du gå till en präst.

J: Ja.. jo. Eh...? Jag har väl inget sånt att prata om.

C: Nej. Okej.

C: Men tror du inte att det skulle vara nåt för dig?

J: Nej. Vad menar du? Jag har inget...

C: Att du skulle bli präst menar jag. Det är ju lite ovanligt men jag tror du skulle passa och trivas som präst.

J: Mmm?

C: Det var bara en tanke, jag försöker hjälpa dig att se möjligheterna, vidga vyerna lite. Det finns så mycket man kan bli som man inte tänker på.

J:  Mmm.

C: Fast jag vet inte riktigt vad som krävs för att komma in på en prästutbildning. Vi kan väl titta lite på det under veckan? Du kan väl iallafall tänka lite på det?

J: Mmm.


Vi pratade aldrig om saken igen. Men det är intressant att minnas samtalet och hennes reaktioner.

Hon sken upp på ett underligt vis när hon pratade om mig som präst. Som om hon hade hittat meningen med mitt liv.

Hon gick så in i tanken att hon till och med råkade gå lite över den avtalade tiden, Mia avbröt och knackade på och undrade om hon skulle ta över lunchen. Alla ungdomar turades om med att laga gemensam lunch på måndagar... Det var faktiskt riktigt mysigt där, men det är jag en av få som tycker. ...nu fastnade jag i minnen.

Åter till ämnet.
Jag undrar verkligen.
Vad är det hos mig som gör att folk tror att jag bär på en stor svart hemlighet som jag inte kan avslöja för någon?
För hon är inte den första som antyder den tanken. Det framgår inte riktigt i dialogåtergivningen här men hon strök verkligen under orden, tittade på mig som om hon försökte se bakom ett hörn, som om hon försökte hitta den där inbillade mörka hemligheten.
Vadå, ser jag ut som någon slags mördare or what?
Fast då hade hon nog inte tyckt att jag skulle passa som präst.
Men vad skulle det då vara för hemligheter jag tiger om?
Jag blir förvirrad när jag tänker på alla som har trott det.
Jag kan förstå om folk i allmännhet tror att jag bär på hemligheter, men när det kommer till människor som vet så mycket om mig, som liksom ... har haft mig som sitt jobb, som känner till mina mörka skavanker och vet såpass mycket att de borde kunna förstå vad det är som tynger, människor vars ansikten mörknat när jag skrapat lite på ytan för att ge dem en chans att förstå... att de tror att det skulle finnas ytterligare något som tynger mig, det begriper jag inte.
Ser jag verkligen så hemsk ut att de tror att jag har någon kriminell historia bakom mig, annat än det som redan är känt?
Jag vill inte se kriminell ut. Jag är inte kriminell. Jag är ju god, om än kanske mörk och tyngd.

Råkar jag ut för det nån mer gång tänker jag fråga vad de egentligen tror.