Första delen av dagen var så händelserik att den fick mig att vilja kollapsa i sängen.
Fick otroligt nog tag på socgubben men det ser inte ljust ut.
Får vänta till någon gång i februari - antagligen bara för att få höra att de inte kan hjälpa mig.
I´m so fucked!

Snart dimper brev från inkasso in men jag har faktiskt ingen möjlighet att betala! Jag ger upp det här. Jag kommer sluta som uteliggare utan någonstans att ta vägen. Imorgon ska jag nog börja packa, lika bra att vara förberedd.

Pratade en del med Theresia och Daniel, fina hjärtvärmande samtal. Efter soc-samtalet gick jag ut med Dina i 1,5 timmar. När jag kom in såg jag att Nathalie försökt ringa. Jag tar sällan med mig telefonen ut. Något jag lärde mig för många år sedan av att ha blivit sönderstressad av ett ex som krävde att jag skulle vara nåbar precis hela tiden på ett ganska jobbigt vis. Blev så att jag associerade telefonen till bråk och gnäll och då var det dags att helt enkelt sluta ha med telefonen överallt. Och det är faktiskt riktigt skönt att gå ut och vara helt och hållet onåbar, lite egen tid bara för mig själv utan krav.
Hur som helst, ringde upp Nathalie och vi bestämde att vi skulle låta hundarna träffas redan idag igen, lite senare på eftermiddagen, men bara en kort stund efteråt ringer hon och säger att hon är i närheten så jag stack ut igen. Det gick inte särskilt bra. Och Dina kom in med en blödande tass, inte var det Tildas fel utan Dinas maniska fascination av att krossa is.
Så det var bara att försöka leka lite veterinär.

På eftermiddagen var jag så trött efter alla dagar med alldeles för lite sömn och mat så jag försökte sova. Givetvis somnade jag inte förrän efter 3-4 timmar och vaknade alldeles för snart igen. Jag orkar inte mer snart. Jag gör verkligen inte det.

Nu ska jag ut med mina tre svarta. En i kopplet och två i nyllet. Ser ju inte klok ut, tror jag, av vad jag sett i skuggorna i badrumsspegeln. // J