Vad är det för dimma som slukat mig idag? Ätit upp tiden så att timmarna förflutit omärta förbi?

Jag sov i några timmar inatt (eller ja, i morse) och vaknade av att telefonen ringde. Jag vet inte vad det var med mig, jag kunde inte ta mig upp för att svara i telefon ens. Det kändes som att någon hade tryckt ihop hjärnan och spikat fast den längst bak i huvudet mot kraniet. Jag var oförmögen att gå upp. Faktiskt så låg jag i flera timmar och bara väntade på att komma igång för dagen, men jag märkte aldrig att tiden gick och ändå sov jag inte.

Dessutom är det något fel på mina lungor. Jag vet inte om det är någon allergisk reaktion mot antingen damm, hund eller kanske möglet som jag glömt bort att jag fortfarande har (hade) kvar i kompost-påsen, eller om jag dragit på mig någon lunginflammation eller nåt.
Ändå lyckades jag vara ute i över en timme förut och halka omkring i leran. Även om jag hade räknat med en lerig hund som skulle behöva badas sedan så hade jag ju ingen tanke på att det skulle vara så halt och jobbigt för mig att gå där. Ibland glömmer man visst bort att tänka på sig själv också. Nåja, Dina såg ut att ha roligt, det bästa som finns är ju att få springa runt som en tok i lerpölar...

Jag har varit fruktansvärt seg idag men dagen har gått oerhört fort, en märklig kombination.