Dör jag nu så måste jag väl passa på att skriva ett inlägg till innan det är för sent.

Nejdå, ingen fara, jag har inte gjort något dumt och det vore väl inte särskilt sannolikt att jag bara gick och dog helt plötsligt. Men det känns ändå som att jag kommer att kvävas till döds om jag ligger mer nu.

Tog en insomningstablett, väntade i en kvart och sen blev jag äntligen lugn i kroppen, jag kunde ligga still i en hel halvtimme! Jag har sagt till läkarna att jag inte somnar av Stilnoct men de tror mig inte. De tror att jag inte lägger mig när jag tar den, att jag inte ens försöker sova. För man måste försöka sova om den ska ha avsedd effekt. För håller man sig avsiktligt vaken så blir man bara hög av den istället.

Men jag låg där duktigt, helt avslappnad. Bilder flimrade förbi som de brukar när jag blundar. Efter ett tag kände jag effekten av tabletten, avslappning, äntligen! Men efter ett tag började de där bilderna zoomas in och ut i stötar, flera bilder överlappade där alla blinkade i olika takt och jag insåg att jag återigen inte skulle somna utan ligga där och hallucinera, vilket i och för sig kan vara lite underhållande ibland.

Lådor började öppnas och stängas, en liten brun uggla flög från vänster till höger med en stor slamsig råtta hängandes i näbben. Den flög förbi mig om och om igen, en deja vu-uv.

En halvtimme låg jag där stilla, tills jag plötsligt insåg att jag inte längre kunde andas. En klump i halsen som trycker ihop luftgången. Jag drack ännu mer vatten men den var kvar. Jag masserade halsen vilket fick mig att må illa. Jag försökte tvinga fram flera rapningar för att lätta på trycket. Men ingenting hjälper. Jag tvingade fram en liten kräkning, som bubbligt skum. Men klumpen ligger där än. Jag vågar inte lägga mig mer.

Det vore väl typiskt om den där tabletten sitter fast i halsen och smälter där så jag kommer bli hög lite oväntat då och då under hela morgondagen, jag som skulle vara igång hela dagen... ujuj, ja det här kan bli intressant.

Jag väntade en stund och tyckte inte alls att jag kände av någon mer effekt av den. Men nu när jag skriver flyttar datorn på sig lite så det är svårt att hänga med i vad jag skriver. Jag har en slags kackerlack-syn. Registrerar en bild i sekunden så alla rörelser förvirrar mig för dem ser jag inte. Jag ser plötsligt en ny bild där alltig har flyttats på. Så mjo, jag är visst fortfarande lite hög.

Skit också, jag som verkligen behövde sova. Febrig har jag varit till och från hela dagen men nu ser min arm inte längre ut som en arm utan någon slags grovknottrig ... åh fyyyy är det där min arm? Jag kommer aldrig mer kunna ha kortärmat. nå det kanske blir bättre om jag inte frös så mycket men att lägga sig i badet med stilnoct i halsen känns inte helt bra det heller. Jag fryser så mycket att mina armar ser ut som.. ja vad ser de ut som? Ja inte ser de ut som armar ens med lite fantasi. Just nu är det väl lite svårt att veta om det bara är drogerna som får mig att se dem såhär eller om de faktiskt ser ut såhär på riktigt. Jisses.
Jag måste nog klä på mig ifall jag får för mig att knalla ut.
Jag tycker inte om att bli nerdrogad såhär. Många tycker om stilnoct, de som somnar av den och de som inte har för avsikt att somna utan vill bli höga på den.
Jag vill bara sova, och ibland tar jag till det här som en sista utväg men de hjälper mig ju inte.

Hade jag somnat förut, när jag låg så fint, så hade det ju varit perfekt. Men så började jag hallucinera istället. Sen blev jag strypt av nån tung tung ... grej .. i halsen. Vid det laget hade lugnet försvunnit, pirret kom tillbaka och nu är jag pirrig och drogad, jippi! Jag hoppas att den här texten blir formad så som jag ser den, det vore lite roligt. den går i vågor samtidigt som den försöker gå i cirklar. Fast då skulle man nog inte alls se vad jag skrivit.

Oh fy. nej nu.. nu. lutar världen väldigt väldigt ut mot vänster. jag försöker intala mig själv om att det bara är hallucinationer men min kropp vill absolut hålla fast i datorn så den inte åker i golvet samtidit som ....  ooooh, brant framåtlutning blev det nu. Jisses. Jag som trodde att det hela redan var över. Kändes precis så, annars hade jag inte ens satt mig här vid bloggen, men nu när jag ändå sitter här kan jag ju dela med mig av mina upplevelser i det här tillståndet.

Kanske borde jag lägga mig igen men då kommer den där stenen som gömmer sig någonstans innanför mina halsväggar och stänger locket så jag inte ska få andas när jag somnar. om jag somnar. SKa jag försöka kräkas ut alls? nej jag vet faktiskt inte. det är lite svårt att skriva just nu för datorn hänger liskom helt snett. Jag har iallafall konstaterat att den inte ramlar ner, men den lutar minst 70 grader till vänster. Så det blev svårt ja.

Jag som var så glad för det verkade ju som att jag skulle soma när som helst då. Fast det började nog redan när jag började dra loss något som jag trodde var hudslamsor från låren, det var jättemycket sånt där och jag drog loss mer och mer och mer och mer och gav sen upp och slappnade av, trodde jag skulle somna, väntade snällt, väntade snällt, Och precis i det ögonblicket jag borde ha somnat dök Ior, Nalle Puhs lilla åsna, fram. Han satt där på en grön plätt och tittade bedrövligt på mig och börade åka fram och tillbaka mellan alla andra bilder. Då ... då visste jag att jag kunde säga hejdå till den sömnen minsann!

Wääh. Hahah, försökte läsa igenom vad jag skrivit men det blev jag helt illamående av så jag får väl vänta till imorgon med att se.

Sa jag redan att .. tänk om tabletten sitter fast där i halsen och ger lite smådoser då och då? Det vore ju fantastiskt lyckat med allt som planerats in inför imorgon. Om några timmar ska jag på långpromenad och Dina ska få leka lärare åt en liten bitchig unghona. Får se hur det ska gå. Ska jag vara hög då också så är det väl jag som springer runt och fångar pinnar och äter kottar och rullar mig i leran. Jisses. Vad fan gör jag nu? Kräkas?

Dumma läkare som ger mig såna här droger och vägrar lyssna på mig. Jag är rädd att ... ja jag är rädd för många saker jag kan få för mig att göra vad som helst. testa att balansera på balkongräcket (lyckatill) eller gå ut med soporna naken, klippa håret, eller andra konstigheter. Jag borde inte ta sånt här när jag är ensam.

Och var kom den ifrån nudå? En orange bräda som står där och tittar på mig. "What the fuck are you staring at?"  hjääälp. Enda sättet att lugna ner alla helt synbara synvillor är väl att lägga sig ner och blunda, och låta synvillorna symbolisera drömmar istället. Men den där klumpen försöker ju mörda mig så det kan jag ju inte göra!

Jisses, jag är i trubbel. Hjälp! Så obehagligt tycker jag att det är nu när jag inte alls var inställd på att detta skulle hända att jag mycket väl skulle kunna springa ut för att slippa detta här inne men jag är vettig nog att förstå att det finns ännu mer konstiga saker där ute som kommer göra mig ännu mer illa till mods. Rädd.

Samtidigt är den där hyperstressen igång igen så jag sprattlar inuti mitt eget skinn, skinnet har jag trots allt någorlunda kontroll över tack och lov. hade jag varit beredd på detta hade jag ju kunnat reagera på ett helt annat sätt men jag ville ju bara sova och trodde att jag skulle få göra det. Nu rycker jag på huvudet som en höna med kroppen halvt nedsänkt och armarna ut som om jag ska attackera någon bakifrån. Ser väl hur lustigt ut som helst.

Djupa andetag. skärpning. svälja skum. klumpen i vägen.

Så länge jag skriver här så vet jag iallafall att jag inte fått något dumt för mig. men jag kan ju inte sitta och skriva för evigt heller.

Jag förstår nu varför jag senast då jag tog den här tabletten, tänkte att jag aldrig mer ska ta stilnoct. och gången innan det och gången innan det. Om jag istället nu tänker att ja, det var jättebra att ta stilnoct! så kanske jag slipper ta den nåt mer. Jag funkar ju oftast tvärtom, så om jag tar när jag sagt att jag inte ska, kanske jag inte tar om jag säger att jag ska.

Skit. såhär kan jag ju inte gå någonstans. Utan sömn och med droger som sipprar ner ur halsen på mig i vem vet hur länge innan de äntligen lossar helt. För det måste väl vara tabletten som ligger där och stör svalget och andning.

Förstår ni nu varför jag helst inte äter mediciner? Pff

Hoppas jag bjöd på ett god morgon-skratt iallafall. det kan jag bjuda på. Har som sagt ingen aning om vad jag har skrivit för jag mår illa av att försöka följa en text nu.

God morgon! // J