Jag somnade väl inte förrän efter 7 någon gång i morse. Sedan vaknade jag med ett ryck.
 Åh nej! Jag hade försovit mig. Jag skulle ju städa undan hundhåren så att min vän inte ska få en total allergichock idag när han kommer.
Men så såg jag på klockan och hon var bara halv 9. Det kallar jag effektiv djupsömn. Somnade om en stund.
Så skönt det är att sova! Jag bara älskar att sova. Att somna är jobbigt men att sova är det bästa som finns.


Min mage värker. Det känns som att jag ska föda barn. Inte för jag vet hur det känns att föda, och jag misstänker att det känns minst hundra gånger så mycket som detta... uhh, är det verkligen värt det? Att binda upp sitt liv vid en människa som är totalt beroende av en i en hel livstid, alltid oroa sig, alltid undra om h*n klarar sig... Varför vill man ha barn?
Det är konstigt, den där längtan efter barn. Det gör ont, det är besvärligt på så många vis att det borde avskräcka en totalt. Och ändå suckar man av längtan så fort man ser en liten liten fot med runda små tån...


Nej, jag har inte tid med detta, jag skulle ju städa undan hundhår. Och försöka avsluta min ommöblering som blev halvfärdig igår...
 
Men först lite kaffe och njuta av utsikten av den vackraste man jag någonsin velat ha. Ni skulle bara veta hur skönt ljuset faller mot hans ansikte denna morgon, hur lockande skuggorna ligger där för att reta mina fingrar som inte får röra, stryka lätt mot det där ansiktet. Åh, mitt hjärta smälter! // J