Den svältandes tacksamhet
Brunnslocket var inte det lättaste att få på men nu är det där.
Är på så otroligt mycket bättre humör idag!
Var och handlade med mor och syster. Mamma köpte massa mat till mig.
Jag befann mig i något slags lyckorus när jag kom hem
och började packa upp matvarorna,
trots att jag ju själv hade plockat till mig det jag behövde.
Det är hemskt att vara så fattig att man vet att man inte skulle klara sig,
om man inte fick maten betald av någon annan.
Det är en sak om någon, i mitt fall oftast mamma, betalar trots att jag har lite pengar själv kvar.
Men när man är totalt utfattig, vilket jag numera har stor erfarenhet av, är det en helt annan sak att få mat sådär.
Jag minns när Neenas mamma hade köpt två papperskassar med mat till mig den där perioden (2005 tror jag att det var) då jag gick ner 15 kilo på bara ett par månader för att jag var så fattig. Där kom hon, inte mamman men Neena, med två stora kassar fullproppade med allt möjligt gott.
Jag blev så rörd att jag började gråta. Så ingen kan väl säga att jag är otacksam i alla fall.
Men det är verkligen... ganska jobbigt. Att vara i en sådan situation. Man känner sig så oerhört tacksam över lite mat att det under normala omständigheter till och med skulle vara pinsamt. Men man är så inne i det där att man inte ens tänker på hur pinsamt det egentligen är att bli så rörd över lite mat att man börjar gråta av tacksamhet.
Nåja. Det är ett fint minne hur som helst. Det vore ju inte helt fel om jag lyckades gå ner en 5-10 kilo nu med hehe. Fattigdom är en bra bantningsmetod. Kanske inte så hälsosam men snabb! haha. Konstigt nog gick jag inte upp de där 15 kilona + lite till på en gång som man brukar när man gått ner så fort, det höll i sig bra länge och jag gick upp i vikt ganska sakta efter det. Är väl antagligen därför jag inte lagt märke till viktuppgången riktigt heller, för det gått så sakta.
Det jag ville ha sagt var att det här faktiskt ändrade på mitt humör så mycket mer än jag kunde ha trott!
Trots avsaknaden av sömn. Jag kommer nog inte sova alls inatt. Men jag är på gott humör så det gör inget.
Det finns saker att glädjas åt, kanske till och med fler, när allting är riktigt mörkt. Då uppskattar man de där små sakerna än mer, bara man lyckas lyfta blicken från backen. // J
Är på så otroligt mycket bättre humör idag!
Var och handlade med mor och syster. Mamma köpte massa mat till mig.
Jag befann mig i något slags lyckorus när jag kom hem
och började packa upp matvarorna,
trots att jag ju själv hade plockat till mig det jag behövde.
Det är hemskt att vara så fattig att man vet att man inte skulle klara sig,
om man inte fick maten betald av någon annan.
Det är en sak om någon, i mitt fall oftast mamma, betalar trots att jag har lite pengar själv kvar.
Men när man är totalt utfattig, vilket jag numera har stor erfarenhet av, är det en helt annan sak att få mat sådär.
Jag minns när Neenas mamma hade köpt två papperskassar med mat till mig den där perioden (2005 tror jag att det var) då jag gick ner 15 kilo på bara ett par månader för att jag var så fattig. Där kom hon, inte mamman men Neena, med två stora kassar fullproppade med allt möjligt gott.
Jag blev så rörd att jag började gråta. Så ingen kan väl säga att jag är otacksam i alla fall.
Men det är verkligen... ganska jobbigt. Att vara i en sådan situation. Man känner sig så oerhört tacksam över lite mat att det under normala omständigheter till och med skulle vara pinsamt. Men man är så inne i det där att man inte ens tänker på hur pinsamt det egentligen är att bli så rörd över lite mat att man börjar gråta av tacksamhet.
Nåja. Det är ett fint minne hur som helst. Det vore ju inte helt fel om jag lyckades gå ner en 5-10 kilo nu med hehe. Fattigdom är en bra bantningsmetod. Kanske inte så hälsosam men snabb! haha. Konstigt nog gick jag inte upp de där 15 kilona + lite till på en gång som man brukar när man gått ner så fort, det höll i sig bra länge och jag gick upp i vikt ganska sakta efter det. Är väl antagligen därför jag inte lagt märke till viktuppgången riktigt heller, för det gått så sakta.
Det jag ville ha sagt var att det här faktiskt ändrade på mitt humör så mycket mer än jag kunde ha trott!
Trots avsaknaden av sömn. Jag kommer nog inte sova alls inatt. Men jag är på gott humör så det gör inget.
Det finns saker att glädjas åt, kanske till och med fler, när allting är riktigt mörkt. Då uppskattar man de där små sakerna än mer, bara man lyckas lyfta blicken från backen. // J
Lämna kommentar, åsikter eller bara en hälsning, det uppskattas!
Postat av: Mir
Men i fattigdom är det inte bara kroppen som svälter och går ned i vikt, synd. Annars hade jag personligen kunnat se något positivt i det förutom att det visar vilka i ens närhet som har det där extra lagret värmde inom sig för medmänniskan.
God vän, och god väns mor. Det där var fint att läsa.
Det rörde vid mig,fan... jag är hård och col, inte gråta mir . (s hehe.. jisses
Trackback
