Igår bestämde jag mig för att vara ledig idag.

Det kan låta knäppt att en ensamstående arbetslös person behöver en ledig dag. Ledig från vad? Jag har inga barn att passa (okej, jag har en hund som behöver lite omsorg men ... ), jag har inget jobb att sköta (förutom att söka jobb, skriva CV, personliga brev, hålla ordning på alla möten som ska gås på, ringa både myndigheter och företag av olika slag, försöka förstå hur jag ska sälja lägenheten, hitta nytt ställe att bo på, försöka ta fram en bra blogg-design som både ser bra ut och är personlig så att den passar den som ska ha den, få ordning på mitt fotogalleri, få ihop alla låtar som jag blivit så inspirerad till innan de försvinner, plus alla andra måsten som jag faktiskt inte bryr mig om nu när jag har så mycket annat att göra, som att tvätta, packa, fota saker att auktionera bort m.m.) så varför behöver jag en ledig dag?

Ja.. ni ser ju. Man har inget att göra när man är arbetslös så inte behöver man någon ledighet heller.  Men jag behöver verkligen tid för att smälta allt som är nytt i livet. Och allt som är gammalt. Jag behöver också ledigt ifrån mig själv, mina tankar som mal och mal och mal och mal om allt som oroar. Detta är ingen lätt period för mig, det händer mycket mer runt mig än "bara" den här ekonomiska krisen, sömnlösheten och min .. vad ska man kalla det? Psykisk ohälsa? haha. Men ja, det är så mycket mer som oroar och tynger mig än vad jag har möjlighet att tala om.
Det behöver jag ledigt ifrån. Och alla göromål. Alla projekt och allt. Bara vara en dag, leva utan oro eller stress. Le, skratta, mysa och bara ha det gott.

Detta skulle alltså bli den där lediga dagen, även om jag inte riktigt har tid för det så skulle jag ta mig den. Inte kunde jag låta bli att jobba lite ändå. Eller inte så lite heller egentligen, har nog gjort minst en sex timmars arbetsdag ändå. Men jag sänkte åtminstone tempot litegrann.
När jag upptäckte att jag ju missat att faktiskt vara ledig idag, skulle jag ta igen det under kvällen. Vad gör man när man är ledig? De flesta ser på TV. Jag gav det ett försök. Jag slog inte på TVn, den har stått så gott som orörd sedan jag och D gjorde slut. En gång kopplade jag i den för att min systerdotter skulle kunna spela lite TV-spel, och min nuvarande pojkvän har nog satt igång den två gånger för korta stunder, vid presidentvalet i USA och på nyårsafton. Jag borde nog göra mig av med den.

Istället såg jag ett program på datorn, eller en slags dokumentärfilm. Den var bara 50 minuter lång men jag orkade inte se den i ett sträck, blev alldeles mosig i huvudet. Hur orkar folk se på TV så mycket? Jag borde veta för jag har varit en TV-slacker jag med.
Dina var med under den första delen, tills jag inte orkade se mer och behövde en paus. Hon låg så gosigt i mitt knä att det nästan var synd att avbryta. Hon får annars inte vara uppe varken i soffa eller säng när jag är hemma, men ibland gör jag undantag. Idag har varit en undantagsdag, för hon fick ligga och gosa med mig i sängen tidigare också.

Så jag har åtminstone haft en ledig kväll, om än inte en ledig heldag. Tror jag. Fast det känns inte riktigt så. Oro och stress är åtminstone saker som funnits med ändå, men jag har ju åtminstone tagit det lugnt under kvällen. Men jag är inte så duktig på det där. Jag tycker om att ha något att göra. Hålla på med egna projekt som jag får greja med när jag vill och hur jag vill...

Det känns inte som att jag kommer någon vart med det här inlägget så jag får väl strypa det nu.