Jaha, då vaknade jag återigen tidigt och kände mig rastlös. Den här gången hade jag så ont i höften av att ha legat i fel ställning på fel slags madrass att jag inte orkade ligga kvar och lyssna på de där kära andetagen. Kände på mig att det var kallt ute så jag klädde på mig ordentligt och vågade mig faktiskt ut på en liten promenad alldeles ensam i denna okända stad.

Jag behövde inte ens ha is i magen när jag insåg att jag gått vilse, det var tillräckligt kallt ute för att jag skulle känna mig som en isdrottning hela jag. En något förvirrad och vilsegången isdrottning visserligen, men det var bara att fortsätta gå tills jag förstod var jag hamnat. Hur jag hade hamnat där saknar betydelse, för det kan jag inte alls förstå, huvudsaken var väl att jag hittade tillbaka hehe.

Mysigt med dessa sparkar utanför cykelställena vid varje hus. Jag syftar då inte på små söta gamla villor utan det här ganska stora bostadsområdet. De (sparkarna alltså, inte husen) fick mig att börja tänka på häxan i Narnia. En liten sekund kände jag mig som hon, med tanke på att jag ju redan kände mig som en isdrottning. Jag såg mig själv på en av de där sparkarna... Ja, hon åker förstås släde bakom renar och med en liten tomte till kusk, men jag kopplade ändå ihop sparken med henne. Men snabbt insåg jag att jag är en god isdrottning, jag kan inte identifiera mig med den där maktgalna häxan, inte jag med mitt mjuka mysiga hår inte.

Vi var nämligen ute bland folk igår igen och jag fick sköna hårprodukter av snällaste Mir som läst om min hårkatastrof här i bloggen för några inlägg sedan. Tack! 
Jag fick kika på studion där Mir och M håller till, men jag kom ut utan vare sig några hål eller tatueringar trots att jag blev kidnappad och inknuffad av en halvfrämmande karl in på hans arbetsrum hehe.

Jag börjar visst slappna av någorlunda nu. Jag hinner lägga till små saker, detaljer som gör saker till vad de verkligen är. Jag har väl fortfarande inte kommit till full kontroll över hur mina tankar far vilket gör mig oerhört trött och utmattad, men lite mer koll har jag och jag ser vart sinnet tar vägen även om jag inte riktigt kan styra det.

Hm, ja. Rastlös idag. Känner redan att den där pyttepromenaden var ganska verkningslös men jag vågar mig inte längre ut än så heller. Så jag sätter väl igång litet kaffe och hoppas på att mannen ska vakna snart, inte för jag tror att det kommer hjälpa mot rastlösheten men .. tjah. Inte vet jag. Jag är rastlös helt enkelt.