Nu är jag uppe i Jämtland. Resan gick inte alls så bra som den kunde ha gjort, men som jag råkade säga till min syster i telefon igår: "Jag kom ju hem iallafall" Hehe, ja, så känns det. Jag har bara varit i den här stan ett par gånger tidigare, och då snarare utanför än i staden, men det känns inte särskilt främmande, trots metervis med snö och okända gator.


Resan

Jag skulle ljuga om jag påstod att resan gick problemfritt. Det började redan på väg till lokalbussen hemifrån då jag inte hade förstått mig på resväskan och fick släpa och svära åt den ett antal gånger på den korta vägen. Väl på bussen var det ju så många resenärer att jag knappt fick plats på bussen med min packning, folk stod och trängdes och jag kunde nästan inte ens hoppa av vid resecentrum för det var så fullt.

När jag väl bytt buss gick det väl hyfsat bra, och tåget till Stockholm gick också ganska problemfritt. Konstigt nog var det ändå fram till Stockholm som jag var som mest nervös och mådde så illa att jag trodde att jag skulle kräkas. När jag väl kom till Stockholms Central blev det nog för mycket nervositet eftersom jag inte längre brydde mig om att vara nervös. Trots att det var där problemen började hopa sig en efter annan.

Först och främst stod jag i vägen för tåget, trots att jag faktiskt inte var ute på spåret (haha!) utan höll mig duktigt på perrongen. De tutade nämligen åt mig så jag var tvungen att snabbt ta mig därifrån trots att jag inte hade någon aning om vart jag skulle. Det resulterade förstås i att jag hamnade helt fel och gick på något mystiskt vis vilse.

Jag hade killen på telefon, som med panik i rösten undrade vart jag egentligen hade hamnat, och undrade om jag ens var på Stockholms Central. En liten panikartad situation, jag trodde att jag hade hoppat av på fel ställe. Jag fick fråga mig fram och folket jag pratade med förstod inte alls hur jag kunde ha hamnat där jag var från tåget. Men men, jag hittade ju rätt till slut. Men gissa om det vände sig i magen på mig där ett tag när vi började tro att jag inte ens var på rätt ställe! Ojoj.

Sedan blev inte heller resan från Stockholm som det skulle. Högtalarna förklarade att tåget skulle komma tio minuter för sent, men samtidigt kom där ett tåg. Konduktören försökte förklara någonting men ingen verkade förstå vad det handlade om. Jag orkade snart inte bry mig längre, hoppade bara på tåget och såg till att killen bakom mig gick och satte sig så jag också fick sätta mig. För så mycket hade jag förstått att platsreservationerna inte gällde. Om det var rätt tåg kunde jag ju bara hoppas på.

Senare fick vi höra att de hade vagnbrist och att det var därför allting strulade. I Gävle skulle vi få en till vagn, men fram till dess fick folk stå i gångarna och trängas, det var varmt, högljutt och riktigt hemskt. Dessutom var jag både trött och hungrig så det var litet mardrömsartat. Men fram kom jag och trivs fint här.