Eller det kanske inte är fullt så konstigt ändå, att jag sover som jag gör när jag är med honom, trygghet.


Mina tankar är hos den lilla som kom litet för tidigt och är nog litet för liten ännu men hon mår enligt vad jag fått veta ganska bra ändå.



Gårdagen var en trevlig dag med besök av Mir och hennes. C.G. bjöd på fiskgratäng och jag lyckades äta en liten portion trots att det stockade sig i halsen. Det var faktiskt gott, det måste jag säga, men självklart litet svårätet för mig. Kroppen reagerade litet dåligt på det, kan väl hända att det också var psykiskt men reagerade gjorde jag hur som helst. Dessutom var det såpass jobbigt att äta det att jag började undra om jag verkligen kommer att klara av det här

Att folk sitter och skämtar om kött och döda djur på tallriken vid matbordet när det sitter en vegetarian (är jag verkligen vegetarian längre?) är jag van vid och det är ingenting som bekommer mig även om det kan vara litet osmakligt samtalsämne egentligen. Men jag är som sagt van så det hade ingenting alls med min svårighet att äta att göra.

Det här med att jag börjat äta fisk verkar engagera allmännheten nåt enormt. Varför blir folk så upprörda över att man har valt bort kött ur sin kost? Har det med skam att göra? Jag får den känslan ibland. Hur som helst kommer folk från alla håll och kanter och ger mig allehanda råd och tips angående mitt fiskätande, det är faktiskt mycket intressant att se.