Jag har suttit i hörnet i ett par dagar, i hörnet i mörkret i hörnet och avvaktat vaktat aktat låtit bli att dras med in men inatt insåg jag att det var fel så fel så jag har stigit ut från hörnet ut i ljuset men avsides vid sidan om står jag och älskar arbetar hårt och älskar älskar till utmattningens gräns men det har ju alltid sitt pris ett pris som är värt att betala om man vill det man gör vad jag gör som jag gör stiger in med utsträckta armar och kupade händer och väntar tills den blå stenen har lagts i min hand och jag gjort det jag ska jag har gjort det jag ska men det har ju sitt pris och nu vill jag jag vill jag vill jag vill så intensivt men var det är vet jag inte för det är inte hemma det är inte här det är hemma hem hem behöver jag idag efter nattens utmattande bara landa stabilisera bli skiffer sedan kanske jag är med igen men när det är vet jag inte och just nu vill jag bara blanda in mig bland skuggorna och bara flyta med flyta samman bli av allt utom mig men när jag kommit dit jag vill vill vill så intensivt dit mitt inre alltid skrikit åt mig att jag måste blir jag jag snart igen hoppas jag.

Det känns för övrigt som om någon har öppnat min mage och rört runt med en stavmixer men jag antar att det också hör till.