Jag har ju redan skrivit några gånger om att jag ska försöka börja äta fisk.
Ingen kan beskylla mig för att jag har tagit det steget snabbt iallafall hehe. Men igår åt jag faktiskt hela tre små fiskpinnar - det kanske inte kan räknas riktigt som fisk men det kan då definitivt inte räknas som vegetariskt heller.

Jag tror verkligen att lite fisk i kosten skulle vara bra för min kropp, men det är inte helt enkelt även om jag försöker att inte utstråla min motvilja till att äta det för det skulle göra ätandet ännu svårare. Jag undrar om det någonsin kommer att bli lättare att äta fisk, om det någonsin kommer att kännas som att jag äter mat och inte tänker på att det faktiskt är djurdelar jag för in i munnen med gaffeln. Det känns verkligen helt morbidt att sticka gaffeln i köttet och sedan tugga på det.

Jag vet inte riktigt vad jag tänker på när jag äter det. Jag försöker att inte tänka på det alls utan ha koncentrationen på något helt annat, och jag tror att jag lyckas, åtminstone utåt sett. Halva jag är social och hänger med i vad som händer runtomkring, men den andra halvan av mig är totalt koncentrerad på den där fisken på min tallrik. Ingenting annat existerar, bara fisken och jag. Det är en kamp mot mig själv men jag tvingar mig själv till att äta den samtidigt som världen utanför mitt väsen skakar som om det var jordbävning. Och det är en oerhörd lättnad när den äntligen är slut.

Men jag har bestämt mig. Det är värt försöket och kanske ska jag från och med nu faktiskt försöka äta lite mer fisk än de här tre senaste gångerna då jag bara smakat. Att äta riktiga portioner (...tror jag), och göra det regelbundet. För kan jag må bättre fysiskt av detta så är det ju värt det, utan tvekan. För det där med två teskedar kallpressad linfröolja om dagen gick ju inte enligt planerna.

Idag verkar det dessutom som att jag ska få äta fiskgratäng. Två dagar i rad med fisk! Jag blir litet skakig av tanken, men det ska nog gå bra.