Idag tänkte jag visa en liten bildserie på hur trevligt man kan ha det som arbetslös om man bara vill. De dagar då jag låter mig väckas av min älsklings röst tenderar alltid att bli av de bättre dagarna. Det här var en sådan dag. Och han har, måste jag säga, en förmåga att väcka på ett sådant sätt att man verkligen blir på gott humör. Härligt!

Väl uppstigen insåg jag att jag visst skulle vara hos tandläkaren om en och en halv timme. Det hade jag ingen aning om. (Vilken tur att jag blev väckt!) Så planerna på att gå ut i skogen och stanna där hela förmiddagen såg ut att behöva ställas in. Men se jag har sådan tur, för jag fick skjuts av mor till tandläkaren och hon hade Dina tills jag var färdig, så fick vi ta oss ut på äventyr efter tandläkarbesöket.

Den här turen brukar vi gå ganska ofta, men för en gångs skull lyckades jag ha med mig kameran så jag kan visa lite bilder.

Det här är en dag som verkligen väcker sommarkänslorna till liv. Inte den första ordentliga vårdagen förvisso, men ändå. Redan i gläntan in till skogen började Dina bli riktigt varm av solen, det är inte helt lätt att vara svartpälsad i solsken. Ännu är det ingen större fara (säger jag som inte vet hur hon känner sig) men på somrarna blir det lite för varmt för långa promenader så det är ju bäst att passa på nu. Här sitter hon och längtar efter att få doppa sig i bäcken. Men det får hon inte. Visst är jag snäll?




Jag har länge varit nyfiken på stenmuren som finns i skogen så vi följde den en stund, men den verkade ju aldrig komma fram till något intressant, bara fortsatte och fortsatte så till slut vände jag tillbaka igen. Stenarna på muren fungerar även utmärkt som utkiksposter tycker Dina.






Sedan mötte vi på en ekorr-koloni. Det händer då och då att man ser ekorrar, inget ovanligt i det. Men ovanligt är det när ekorrarna börjar nyfiket springa efter en. Däremot har det inte hänt när jag haft Dina med mig (av förståeliga skäl) men idag.. jag vet inte vad det var jag mötte på, ett helt Rike skapat av och för ekorrar!

De sprang överallt! Vart man än vände blicken fanns där minst två ekorrar. På marken, på sidorna, framför, bakom, uppe i träden.. det vimlade av ekorrar och till och med Dina blev så förvånad över spektaklet att hon inte ens förstod att liva upp sig utan bara stod där bredvid mig tyst och stilla och stirrade på dem. En kom fram och kuttrade till oss och försökte väl säga någonting. Men jag fick inte ta några bilder på dem. Det ville de tydligen inte.




Givetvis måste en vattentokig vovve få blöta ner tassarna. Jag trodde faktiskt att hon skulle hoppa i och bada, för det brukar hon vilja göra, men hon var bara så törstig av värmen att hon helt glömde nöjet framför nyttan.

Strax innan vi kom till mina favoritställen var vi ute vid kanten av en åker och sniffade på koskit. Om man tittar riktigt noga ut mot åkern kan man se små åkerväsen dansa omkring i sommarpäls och utan jackor. Ser ni? Långt där ute, Dina har nog iallafall fått syn på dem. (och nej, det är inte snö i bakgrunden utan vatten)




Om ni inte lyckades skymta några åkerväsen på bilden så har jag som tur är högst exklusiva bilder på dem här, där de syns ganska tydligt. Det är sällan de fastnar på bild, men jag fick flera stycken :




Sedan kom vi in på mina favorittrakter, men där fick jag inte ta några foton heller, den här gången på grund av att betterierna i kameran tog slut. Jag hade visserligen varit förutseende nog att ta batterierna ur batteriladdaren med mig, men om man inte använder dem direkt slukar laddaren batterierna istället för att fylla på dem lite extra. Så de var tydligen också helt urladdade. Så det får bli en annan gång.

Sol, värme och natur åt folket! (människor, ekorrar, hundar och allt vad folket nu består av)