Igår skrev jag om hur jag sov hela dagen. Och det är precis så det känns, som att jag faktist inte vaknade alls igår. som om jag gick runt i sömnen - de korta stunderna jag över huvud taget orkade vara uppe, för den mesta tiden av gårdagen spenderade jag i sängen i sömn. Lite konstigt är det att jag ena stunden inte ka sova på flera veckor och sen kan jag plötsligt sova en hel dag...

Jag vaknade vid tre-tiden inatt av ett märkligt brummande i öronen. Det lät högt och farligt men mycket avlägset - som från andra sidan jorden eller så, hehe.

Det var ljust. Jag hade ont lite överallt. Jag frös.
Sen började jag förstå lite mer av var jag befann mig både i kropp och ande. Varför låg jag där naken? Hur kommer det sig att jag ligger naken och utan täcke? Jag kan inte somna utan täcke i vanliga fall. Varför ligger jag sådär konstigt på mage? Jag sover så sällan på mage att jag nästan kan säga att jag aldrig gör det. Vem har tänt lampan? Jag är säker på att den var släckt när jag skulle sova...

Jag drog täcket över mig och släckte lampan men det var fortfarande ljust. Jag hivade mig upp ur sängen med stel kropp och träningsvärk (!?) gick upp för att upptäcka att varenda lampa i lägenheten var tänd.

Utan att orka bry mig så mycket om varför allt var så konstigt stapplade jag tillbaka till sömnriket.

Men nu börjar jag bli bra nyfiken på vad jag kan ha gjort. Jag har inget minne alls av att jag skulle ha gått upp före dess och jag har ett mycket klart minne av att jag släckte överallt och hade det mörkt innan jag somnade.
Exakt vad jag har gjort lär jag väl aldrig få reda på. Som tur är har jag åtminstone inte rökt spritt språngande naken på min franska balkong. Men vem vet vad jag har gjort istället...

Tänk om jag får för mig att ta mig en midnattspromenad iklädd ingenting alls?
... Ska man verkligen våga sova ensam såhär?