Här har ni en kvinna
som är värdigt pris att vinna.
Jag har funnit självrespekt,
snälla show some respekt.
Jag tolererar inte ert sätt
att göra mig till objekt.
Visst gläds jag åt komplimanger
men vill inte se era slanger.
Inte fan får ni sätta på mig
bara för att jag har kjolen på mig.

Nu kräver jag respekt,
begrunda denna aspekt:
Jag vill se ut som en kvinna
utan att alltid finna
alla kräk som inte tänkt
att om jag blir kränkt
lär de aldrig vinna
denna unga kvinna.

Ännu värre lär det bli
när dom inser att jag e bi.
Invasion av fula tankar,
kuken i byxan mot gylfen bankar.
Nu ser dom mig inte längre som flicka,
plötsligt är jag bara fitta.
De stammar fram "s-så du gillar slicka,
sli-sli-sli-sli-slicka fitta?"

De får det att låta som något fult
när det egentligen är allt annat än fult.
Själva får de ingen chans att slicka
de har väl aldrig ens sett en fitta.
Jag är fan trött på ert sätt
att se kvinnan som objekt.

Jag hör att alla kvinnor applåderar
men nu jag även mot er exploderar,
alla flator som inte vet med sig
hur man mot andra kvinnor beter sig.
Ni verkar då inte veta bättre än
alla äckliga sliskiga kåta män.
Inte fan får heller ni sätta på mig
bara för att jag har kjolen på mig.

Jag vill våga vara kvinna,
respektlösheten måste försvinna!
När en kvinna kränker en annan kvinna
blir orden plötsligt svåra att finna
för hur jag då mot er känner
och hur mår egentligen era flickvänner?

Jag är inte som ni
trots att jag är bi.
Jag bryr mig inte om det ni säger
jag har lärt mig att urskilja vem som är player.
Behandla mig som en kvinna
så har du kanske chansen att vinna.
Annars kan ni ta och dra
utan er har jag det bra.

Johanna Hyttinen 2005

Det här är inte alls min skrivstil egentligen, vilket gjorde att jag tvekade lite inför publiceringen men jag kom att tänka på den efter att jag skrev förra inlägget i "Tema: Sexuella trakasserier" och passar så bra in i det här temat så den får vara med.
Av någon anledning verkar det som att mycket av min arga diktning får den här formen, någon slags rap-rim även om det annars inte alls är mitt sätt att skriva.

Den här skrev jag när jag som jag beskrev i förra inlägget i temat, återtog min kvinnlighet. Den handlar förstås inte enbart om klädsel, kjolen är en symbol för allt som representerar det kvinnliga. Här är också en bild från den tiden. Håret var fortfarande kort, men kvinnligheten är märkbart återvunnen jämfört med gårdagens bild.