Den här går på repeat inatt. Den får mig att tänka på den värsta perioden av min depression, när jag var själsligt död. Jag var ett skal, levande utåt sett men inuti var jag död. Jag kände ingen mening med någonting, jag var helt oförmögen att känna glädje eller lycka, inte ens smärta kände jag. Jag var helt enkelt inte där, jag var bara en kropp.

Jag vet inte hur jag lyckades blåsa ut mig själv ur min kropp, men när jag väl hade gjort det började frustrationen. Jag ville tillbaka. Jag ville tillbaka till livet, känna, vara bland människor. Jag ville tillbaka. Och den här låten får mig att minnas den frustrationen, men också lyckan över att faktiskt vara tillbaka.

Det tog tid, och jag fick göra det på egen hand utan hjälp eller mediciner, men jag fann min Vilja, jag hittade tillbaka och jag älskar att leva trots att jag gnäller en del och ofta blir ledsen.... Men jag lever och tänker aldrig mer blåsa ut mig själv på det där viset!

Lars Demian - Änglatango

Det var stationen, det var sent och jag var trött
klockan var väl närmare fem.
Jag hade tagit ett par glas med några vänner
och var fast besluten om att ta mig hem.
Men foten var inte så stadig den natten och blicken som i dimmor den såg.
Så jag föll ifrån perrongen rakt ner på spåret
och just då så kom det ett tåg.

Och jag var död, och jag var död, min kropp var krossad under hjulen.
Men min själ den kändes lätt som en gas.
Och jag sväva sakta uppåt, ja jag steg ovan molnen
som en ballong från ett barnkalas.
Tills jag kom till en port klädd i pärlemor och guld
där knacka´ jag försiktigt på.
Då hördes det en röst som sa: "Välkommen, min son!
Vad fint att ha dig här. Stig på, stig på."

Men jag sa: "Nej! Jag vill tillbaka, jag vill tillbaka dit ner igen!
Det är så mycket som jag inte hunnit göra och jag är inte redo än.
Låt mig ta ett farväl av min fru och mina vänner,
låt mig röka en sista cigarr...
Packa en väska med saker som jag måste ha med mig när jag far.
Jag vill tillbaka ner igen, jag vill tillbaka ner igen!
Jag vill inte flyga nåt mer.
Jag vill ha båda fötterna på jorden, nu vill jag ner, jag vill ner!"

Jag klev in, jag föll på knä, ja jag blev bländad av ett ljus.
Änglarna dom sjöng Halleluja.
Dom flög som stora fjärilar i luften runt omkring mig,
tills en utav dom landade och sa:
"Sitt inte där och gapa, nej gör dig nu i ordning.
Ta på dig din nya vita skrud!
Ställ dig i kön bland de andra där borta, så ska du få träffa Gud."

Men jag sa: "Nej! Jag vill tillbaka! Alla synder jag begått...
Jag hoppas att Skaparen är mild och god och förlåter mig mina brott!
För jag har spelat och druckit och slösat mina pengar,
varit otrogen mot min fru.
Och allting som jag gjort i hela mitt liv,
ja det får jag stå till svars för nu...
Jag vill tillbaka ner igen, jag vill tillbaka ner igen!
Jag vill inte flyga nåt mer.
Jag vill ha båda fötterna på jorden, nu vill jag ner, jag vill ner!"

Men Gud bara log och tog mig i sin hand.
Jag fick träffa farfar och Lennon och Brel.
Jag fick leva bland molnen och spela på min harpa
och känna mig så lycklig och så sedd.
Men fast allt var så förunderligt vackert och fint
så närmade sig sakta den dag
då jag trädde på nytt inför Gud och hans änglar,
jag föll ner på mina knän och jag sa:

"Jag vill tillbaka, jag vill tillbaka,
jag vill tillbaka dit ner igen!
Jag är trött på att sväva bland änglar och moln!
Jag vill leva bland kvinnor och män.
Låt mig födas igen som en vanlig liten människa,
känna hunger och smärta och törst!
För jag saknar ruset, jag saknar mödan och elden i mitt bröst!
Jag vill tillbaka ner igen, jag vill tillbaka ner igen!
Jag vill inte flyga nåt mer.
Jag vill ha båda fötterna på jorden, nu vill jag ner, jag vill ner!"