Ibland ger man saker till varandra utan någon särskild anledning. Bara för att man vill ge så mycket till dem man älskar. Saker som på intet vis känns tillräckliga, men ändå ger man dessa gåvor som symboler på allt det man verkligen, innerst inne vill ge.

Som ett brev - vad är det väl mer än ett papper och bläck?
Ett brev är alltid mer än bara papper och bläck. För man har skapat någonting som man vill förmedla till mottagaren.
Och det är sällan ett brev skrivs utan anledning. Det är inte alltid vi vet varför vi ger, men vi ger därför att det behövs. Kärlek behövs.

Så idag tog jag dessa tankar med mig på promenaden. Hunden jagade gräsänder som flög åt rätt håll, flög just dit där jag behövde se. För där gömde sig ett hav av små solar på marken under deras vingslag. Tussilagos! Ett helt hav av vår!

Jag brukar föredra att inte plocka upp någonting som jag inte använder till någonting. Blommor är särskilt en sådan sak - de är vackrare där de växer än vissna på fönsterbrädan. Men så kom jag ihåg: Vi ger därför att det behövs, vi ger varandra saker av kärlek. Men ibland behöver vi också få någonting fint från oss själva, så jag valde till slut att plocka med mig tre blommor att sätta fast i håret, en gåva från mig till mig - därför att jag är värd att känna mig uppskattad också av mig själv.

Men nyss hemkommen frågade min 9-åriga bästis om jag ville följa med till biblioteket och det gjorde jag förstås så gärna och gick ut på en gång igen, blommorna fick vänta. Men nu är jag hemma igen, och jag sitter här med dessa små vårsolar i håret, våren och kärleken till ära.