Så många gånger jag önskat att jag var en sån där typisk kvinna. Det betyder inte att jag känner mig okvinnlig, men de där typiska kvinnosysslorna är ingenting för mig.
Jag önskar så att det gav mig någonting att städa, men jag lever i ett ständigt bombnedslag. Hemmet är väl en spegel för hur man mår på insidan... 
Det är så många kvinnor som pratar om vilka kickar de får av att städa, eller att de helt enkelt inte klarar av att ha det stökigt. Jag önskar att jag fick något alls ut av att städa, då kanske jag skulle må bättre även inombords?

Inte är jag särskilt duktig i köket heller.
Eller rättare sagt - jag är utan överdrift livsfarlig i köket.
Sen att jag har ett alldeles för trångt kök gör inte saken bättre. Jag behöver ett stort kök med mycket svängrum och massa ytor. Då kanske någon vågar göra mig sällskap i köket också utan att behöva vara på sin vakt så han eller hon inte råkar få en kniv i sig av en ouppmärksam kvinna...
Men det är en dröm det, det där stora köket.
Som det är nu har jag ett litet pyttekök som jag vantrivs i - vilket inte bidrar till min lust att vistas där inne mer än absolut nödvändigt. Det innebär förstås att det bildas stora diskberg och annat som ligger och stökar - och gör köket än trängre.

Bristen på arbetsytor resulterar ofta i att jag använder spishällen som arbetsyta. Det är inte alls bra eftersom jag ju så snabbt som möjligt flyr ut ur köket så fort jag är färdig med det jag ska göra - och sakerna blir kvar på spisen. När jag sedan ska tillaga någonting bryr jag mig inte om att flytta på sakerna - för de får ju faktiskt inte plats någonstans i det där pytteköket. Jag har verkligen inte plats för alla köksredskap och annat sånt man har i köket, så det får helt enkelt ligga framme.

Och givetvis - eftersom jag är sådär livsfarlig i köket, händer det inte helt sällan att jag sätter på fel platta. Jag har smält en hel del saker på plattorna. Det värsta var när jag hade ställt vattenkokaren på plattan och senare satte på fel platta, så att vattenkokaren smälte - det kunde ha slutat illa. (och nej, jag trodde inte att man måste värma upp kokaren på plattan för att vattnet skulle koka)...

Ibland glömmer jag av att stänga av plattan. Ibland ligger kaffekokarens sladd över spisen. Jag glömmer av att jag håller på att laga mat och skulle inte alls bli förvånad om det en dag börjar brinna i någon kastrull eller så. Knivar tappas men konstigt nog har ingen fått den i foten ännu.
Jag är helt enkelt ett livshot i köket.

Idag har jag helt enkelt känt mig ganska misslyckad som kvinna.
Omsorg: Dina har haft ont och jag har inte kunnat hjälpa henne eller trösta henne.
Städning: Jag har försökt städa men det går bara inte. På något vis blir det ju bara ännu stökigare när jag börjar städa.
Matlagning: Efter att ha satt ägg på kokning fylldes köket av en märklig lukt. Jag rusar in och det bubblar på fel platta. Återigen plast som kokar - det var adjöss med den skärbrädan då. Och äggdelaren som faktiskt inte låg på plattan utan bredvid ... ja, se själva:






Inte nog med att jag är usel på de här typiska kvinno-görorna. Jag känner mig så fruktansvärt okvinnlig även fysiskt. Mina hormoner hänger inte med, jag har platta bröst, det är ett under att jag inte har en penis dinglandes mellan benen också...

Jag blir ledsen av det. För jag älskar att vara kvinna och jag vill vara kvinnlig.