Så många tankar, så många planer. Så mycket jag vill, så mycket jag måste. Varför får jag ingenting alls gjort?

I somras försökte jag locka med mig folk till Höglekardalen. Det gick inte så bra. Nästa höst, efter turistsäsongen vill jag till Ulvön, kanske. Nästa vår vill jag nog uppleva Gotland. Nästa sommar kanske jag följer med till Ryssland. Det vore ju liksom ganska intressant att se vart mina rötter sträcker sig. Vem var den där Anastacia, henne skulle jag vilja veta mer om. Var ska jag få alla pengar till resorna ifrån? Det löser sig. Andra åker ju jorden runt utan pengar så nog borde jag kunna åka runt i Norden. Jag måste nästan övertala någon med körkort att köra mig till de kära bergstopparna i Norge också. Och ändå var inget av dessa medräknat i de många tankar och planer jag nyss nämnde.

[Ja, jo, ni kommer fram. Sluta skrika. Jag är varken blind eller döv, jag känner er till och med min näsa som plötsligt börjat sniffa som en hunds nos. Så ta det lugnt. Tänk att alla inte skyltar med allt de lägger märke till, sån är jag. Jag har inte ens någon lust att höra på när det handlar om så fjantiga saker. Så jag låtsas att jag varken ser eller hör och låter er sväva förbi som vålnader. Kanske var det ett misstag för ni verkar snarast förnärmade och gör mer och mer väsen av er. Så jag måste väl nämna det innan det här går för långt. Gå och lek någon annanstans.]

Jag tror att en av mina visdomständer har fått för sig att knö sig fram i käften på mig. Jag har redan för liten mun, tandläkaren höll på att ta livet av mig för hon inte trodde mig när jag sa att jag har barnstorlek på min mun, utan tryckte en vuxenstorlek för att ta ett tandavtryck på mig. Först när jag hade vax i halva luftvägarna och jag sprattlade som en fisk på land drog hon ut den och bytte och konstaterade att jag hade en trettonårings mun. Så, att visdomstanden vill tränga sig fram är illa illa för jag får inte ens in en normal tandborste i munnen som det är nu, utan måste köpa barntandborstar med Bamse eller Lille Skutt på. Jag har inte råd med operation! Hjäääälp!

Funderar på om det kanske är på grund av tanden jag är så dålig nu, småbarn får ju feber och blir dåliga när de får sina första tänder, varför skulle inte jag fungera likadant? En tanke som tål att funderas kring.

Nu blir det lite chokladkräm och pinnar och massa gott framför ännu mer hjärncellsbedövande rörliga bilder framför en skärm, sedan hoppas jag på att få sova, jag kommer snart bli helt tokig och börja prata om vita gubbar med blå armar och ben som springer runt i min kropp (intern - får man vara det i en allmänn blogg?).

Nighty Night! // J