Mor kom på besök idag. Jag var redan beredd på det att hon skulle dyka upp oanmäld just idag, eller kanske redan igår, så det är inte bara hon som känner på sig saker om mig, navelsträngen ger information åt båda hållen, men jag undrar när den ska bli klippt egentligen. Det är inte det samma som att klippa av kontakten förstås, bara det där bandet som ofta verkar följa med mellan modern och det yngsta barnet. Den klipps väl inte förrän vi har samma mål för att den ska kunna bli klippt, som det är nu har vi skilda mål som inte alls är kompatibla med varandra, därför kan den heller inte bli klippt.

Får jag nu som jag vill, kanske jag om några år faktiskt har kommit så långt att det finns riktiga förklaringar på papper, på vem jag är. Först då kommer jag att kunna svara på allas frågor. Men frågan jag ställer mig är hur många jag kommer att vilja svara. För det är för många som undrar, för många som lägger sig i och pressar och trycker på mig. För många. Det gör att jag har valt att ta avstånd från människor.

Jag sitter här ensam dag ut och dag in som en gammal eremit, därför att jag inte orkar bli pushad på från så många håll längre. Det är inte lätt att tackla när jag inte ens har några svar för mig själv. Hur ska jag då kunna svara andra? Och med vilken rätt frågar de? Av omtanke och kärlek, det känner jag i deras uttryck. Men om de visste vad de i själva verket frågar om skulle de förhoppningsvis låta bli att fråga av respekt.

Nu lämnar jag det. Jag funderar på att publicera en dikt från 2003 som jag kom att tänka på av gårdagens dikt. Men den är lång och litet besvärlig i sin form, så jag får se om den kommer upp här eller ej.

L / J