Skruvad

Någon har glömt att gänga mig. Ni vet, jag är formad som en spik när jag var menad att vara skruv. Så jag tycker att världen är en skruvad plats att vistas i. Helknäpp. Men det kanske beror på att jag inte har fått mina gängor?

Jag gick till doktorn i hopp om att få bli sjukskriven, främst för att komma undan min ekonomiska kris. Men vad händer? Jo, jag skickas till apoteket för att hämta ut en himla massa piller av flera olika sorter. Det kanske inte är helt dumt, även om man som jag är en piller-motståndare. Men, de här pillrena kostar ju pengar. Och att få så mycket piller, måste väl kosta därefter också. Alltså, hur ska jag ha råd med det har de tänkt? Om jag inte prioriterar bort mat och hem förstås... Piller som förvränger en person till att bli någon annan och lyda order från Storebror kanske faktiskt är viktigare för måendet än att äta och ha ett hem att känna sig trygg i?

Han sa om och om igen att pillrena inte kommer att hjälpa alls om jag inte vänder på dygnet. På det replikerade jag med att jag inte har vänt upp och ner på dygnet. Visserligen sover jag lite hur som helst, lättast på morgonen när resten av världen just vaknar. Men detta sker ju inte systematiskt eller regelbundet. Min psykolog hade en teori om att jag har en regelbundenhet, men den är svår att se. Till exempel att jag inte sover 6-8 timmar per dygn som andra, utan kanske sover 12 timmar per två eller tre dygn, och att tröttheten slår till vid helt olika tidpunkter på dygnet, men kanske med en aning regelbundenhet ändå, efter X antal timmar i vaket tillstånd till exempel.

Det jag alltså reagerar mot är att man måste anpassa sig efter hur andra lever. Visst är det bra att anpassa sig efter andras regler ibland; om jag kommer hem till någon som har som regel att man inte har mössa på sig inomhus kan jag ju respektera det. Ett enkelt exempel men det finns ju många tillfällen då man måste anpassa sig. Men varför ska jag behöva anpassa min dygnsrytm efter vad som faktiskt verkar vara onaturligt för mig? Min livsrytm borde inte väcka anstöt. Den påverkar ju ingen annan än mig själv.

Däremot, att inte få leva som jag vill, påverkar mig negativt och därigenom andra, bland annat arbetsgivare som får en anställd som inte kan vara på jobbet på grund av detta. Är det inte bäst att hitta sin egen rytm och följa den, är det inte då man mår som bäst och lever som man ska? Varför ska vi vara så oerhört bundna av ett rent påhitt som tid? Visst kan tid förfluta, dagarna går, Sol går upp och ner över horisonten, men den där klockan är människans förbannelse över sig själv!

Jag upplever vårt samhälle som enormt skruvat. Samhället upplever mig som skruvad. Och detta i fler frågor än enbart dygnsrytm. Ibland tänker jag att livet vore bra mycket lättare om jag var som alla andra. Lätt, ja, men skulle jag verkligen vilja det? Nej. Jag trivs med att vara den jag är. Jag har lärt mig att se på mig själv med kärlek. Det ska ni veta är en mycket svår uppgift, att älska sig själv när ett helt samhälle säger att man är fel. Men jag har lyckats, och jag vill inte bli någon annan. Jag vill få vara den jag är, så varför kan jag inte få vara det?

Jo, därför att jag inte är miljonär. Jag behöver pengar. Vill jag ha soppa får jag ställa mig i matkön som alla andra. Men om jag inte har några ben att stå på i den där kön? Ska jag då behöva svälta ihjäl, eller leva i ständig förtvivlan och hunger, med endast ett litet hopp om att någon snäll ger mig sin tomma tallrik att slicka resterna ur?



Alla dessa tankar till trots är jag vid gott mod. Jag är fortfarande den jag är, och jag ger inte upp den jag är hur enkelt som helst. Jag sprider gärna ljus där andra bara ser mörker. (Jodå, jag hamnar ofta själv i mörkret också, det ena måste inte utesluta det andra.) Detta är vad jag försökte fånga i en bild som jag tog igår. Det går att klicka på bilden för att se den i större storlek :






Ha en bra dag ute i snön eller inne i värmen, eller ute i gräset eller var ni än är och hur det än ser ut kring er! Här har snön faktiskt kommit för tredje gången för den här vintern, tror jag. Får se hur länge den vill stanna den här gången.

BL / J

Lämna kommentar, åsikter eller bara en hälsning, det uppskattas!

Kommentera gärna inlägget, ge din åsikt eller bara skriv en hälsning!
Vill du skriva ett privat meddelande som inte publiceras i bloggen kan du använda det här formuläret och skicka som vanligt, be mig bara att inte publicera din kommentar så låter jag bli.

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress, om du vill: (publiceras ej)

Url till din blogg/hemsida:

Skriv din kommentar:

Trackback
RSS 2.0