Håren reser sig på mitt huvud. Är det av rysningar, eller är det av elektricitet? Det är inte alls omöjligt att de båda är komponenter av varandra, rysningar innehåller väl en hel del energi de med, som ... äh.

Elektricitet... energierna är många idag.. Kanske är de fem. Om det skjuter en blixt ur hjässan på mig idag blir jag inte alls förvånad. Jag är på för många ställen samtidigt för att alls begripa hur det går till. Jag klagar inte, för det är av godo. I hela mitt liv har jag störts av alla planen jag befunnit mig på samtidigt. Försökt förklara för alla oförstående öron att jag tänker på flera plan, det har alltid varit en enda röra i huvudet på mig, tusen tankar samtidigt, flera "tankeröster" som ständigt babblar i munnen på varandra.

Ett förvirrat tillstånd, inte så konstigt att jag oftast känner mig så oerhört stressad utan att andra någonsin kan förstå hur jag som tillsynes inte gör någonting och bara latar mig livet igenom alls kan känna mig stressad.. Det händer alltid minst tre saker samtidigt i mig. Jag börjar nog närma mig en lösning.

Jag har accepterat det här virrvarret, jag har accepterat att de där tankarna finns där. Jag har slutat försöka tysta ner dem, det är hur som helst omöjligt att tysta ner tankar, det vet alla som är bekanta med meditation. Så nu har jag börjat se det positiva i det hela. På det här sättet kan jag arbeta minst tre gånger så fort som om jag bara hade en enda tanke, om jag bara fanns på ett enda plan hela tiden. Ibland snabbare än så till och med.

Det måste ju betyda att jag hinner leva minst tre gånger så länge i medvetandet som min fysiska kropp lever. Det är inte så att jag kan styra mer än ett par av de här planen samtidigt, men jag kan sätta igång en tanke och sedan flytta över mitt medvetande i ett annat plan och låta den där tanken i första planet mala på i undermedvetandet. Ganska praktiskt om man har för många saker att tänka på.

Och nu verkar det som att jag har börjat lyckas med att skilja dem åt lite bättre. De ligger inte längre i samma gryta och mal i en enda röra, utan de rullar fram där på var sin räls. Det är när jag blir uppmärksam på dem alla samtidigt som det blir som en liten elektrisk chock, därför skulle jag alltså inte bli förvånad om jag skjöt iväg en blixt ur huvudet när som helst nu. Fast jo, jag skulle nog bli väldigt förvånad ändå hehe.

Hur som helst, detta är en mycket bra sak, kanske kanske kan jag så småningom ... en dag ... slippa den här stressen som pågår i mitt huvud dygnet runt. Jag kanske aldrig kommer att kunna fokusera fullt ut på en enda sak i taget, men jag kanske faktiskt kan lära mig att kontrollera det här någorlunda bra och dra nytta av det, förvandlas från en förvirrad nickedocka som inte vet vilken röst som ska följas, till en högst effektiv, medveten och snabb kvinna? Vem vet. Det lär väl dröja minst tio år tills dess med tanke på hur lång tid det tagit mig att bara nå hit. Om det nu är så "bara" vet jag inte...

Finns det någon där ute som förstår vad jag menar med allt det här? Jag har aldrig lyckats förklara det för någon så att de verkligen förstår. Ibland tror jag att jag lyckats men sen visar det sig att de ändå inte förstått någonting utan verkar snarare inbilla sig att det skulle ha med flera personer i en kropp att göra, eller något liknande. Eller att det är en enda tanke som hoppar från ämne till ämne. Så är det inte. Det är flera tankar, en person, en hjärna, ett medvetande. Eh.

Äh. Jag har lite svårt för att tro att någon skulle kunna begripa det här. Jag har ju själv lika svårt för att begripa hur det funkar i andras huvuden som bara bär på en enda tanke åt gången. Är det verkligen möjligt? Är det möjligt att när någon, till exempel du, sitter där och läser mina ord, inte har några andra tankar i huvudet samtidigt? Själv sitter jag här och visualiserar det där templet jag ibland längtar till, funderar över vad det egentligen är för tempel, försöker se detaljerna på pelarna; jag tänker på kampsport, kommer ihåg rörelserna och försöker utveckla dem litegrann; jag tänker på en romantiserad värld där mannen och kvinnan strider sida vid sida, någon slags fantasi som börjat dyka upp då och då; jag tänker på den här bloggen, allt det jag nu skrivit, jag försöker få fram en bra design både till denna och min systers blogg; jag tänker på detaljer i en låt som jag inte kan bli nöjd med, försöker komma på en lösning till varför den låter så fel... Allt detta tänker jag på, inte i den ordningen jag nu skrev ner dem, utan exakt samtidigt. Inte som flyktiga snuttar av tankar en efter en, utan invecklat och djupt koncentrerat, i flera olika spår eller band, på olika hyllplan.. samtidigt som jag finns med här i verkligheten, ser på min vackra pojkvän och ler, smakar på kaffet, funderar på att ta mig en cigarrett m.m.

Varför jag nu gjort det här, skrivit om saken på det här sättet, är för att jag vill se om jag kan få någon alls att förstå, kanske bekräfta eller motsäga möjligheten av allt detta. Jag gör det lite då och då på lite olika ställen, för att se om jag någonsin ska kunna uttrycka mig på ett för andra begripligt sätt om det här.

L // J