Illamåendet döljs lite diskret med kaffeöverkonsumtion som funkar under tiden som jag dricker det men bara blir värre för var kopp som slinker ner.

Det var inte alltför förfärligt mycket folk ute på stan idag, det var värre på den tiden då affärerna faktiskt fanns i centrum och inte ute på köpcentret ute i vildmarken på Överby.

Vi fick var sin lärdom därute. Jag fick lära mig att jag är på botten av prioriteringslistan på hans lista över människor som över huvud taget finns med på den där listan och han fick lära sig att hans vilja inte är lika viktig som min. Hur skulle det se ut, om allting plötsligt slutade kretsa kring mig? Då skulle jag ju upphöra, ungefär som BR som har upphört även om den faktiskt fanns där rent fysiskt.

Folk pratade om mig när vi satt och fikade. Tycker inte om när folk känner igen mig. Och kallar mig för smeknamn som jag aldrig riktigt lärt mig att koppla ihop med mig själv. Som "Jossu"... Phö! Och så tyckte hon minsann att jag var så långhårig och sa att det var därför hon var lite osäker på om det verkligen var jag.

Om man nu känner igen mig, om man känner igen mig så väl att man till och med har ett eget smeknamn på mig, då vet man nog också att jag faktiskt kan finska jag också, och då pratar man inte om mig på finska en meter bakom ryggen på mig så att jag hör. Nåja, jag har ingen aning om hur hon kunde veta vem jag var, jag kände inte igen henne. Hon kan få prata om mitt långa hår så mycket hon vill *fnys*


Nu tänker jag unna mig ren underhållningsläsning. // J