Som en hund har jag följt lyktstolpar som jaktspår efter hälsan. Jag blev aningen besviken över att upptäcka att hälsoslingan faktiskt var en slinga som jag redan då och då har gått, utan att ha förstått att det var just hälsoslingan jag gått. Dessutom var den ju bara fem kilometer lång och snabbt avverkad. Jag hann ju precis bli lite varm i kroppen när jag var hemma igen.

Men jag fick faktiskt lite intressant sightseeing. Gick förbi Pettersbergsskolan som såg mörk och övergiven ut. Har de gjort slag i saken nu efter tio år eller mer av ältande, och faktiskt verkligen stängt ner skolan? Jag har verkligen ingen koll längre. Inte ens Pettersspöket syntes till, men han brukade väl mest vara där om nätterna så vem vet, det kanske lyser i det där fönstret just nu, som det gjort så gott som varje natt i säkert 20 år.

Jag måste nog ha gått på ganska ordentligt för plötsligt  gick mina skor isär. De gick verkligen i bitar så att jag lämnade små spår efter mig, haha! Så nu har jag två par defekta promenadskor, det är bara att välja mellan att bli blöt om hälarna eller om tårna. Fast det spelar egentligen ingen större roll vilket jag väljer för efter några minuter har skorna ändå blivit blöta från tå till häl.. Men det är ju vinter och dags att ta fram vinterskorna, mina fina gröna kängor.
 
När jag gick i mellanstadiet började jag tröttna på min tönt-klädsel. Jag ville ha såna där snygga svarta Dr Martens som alla andra i klassen hade. Men nejdå... Visst fick jag kängor, men inte var det Dr Martens. Billigt och fult som alltid var vad som gällde min klädsel. Inte var de heller på något vis ens i närheten lika de där snygga glansiga stålhätte-kängorna som alla andra gick runt i. Mina var fult gröna, med en gul kant, och alldeles matta och inte det minsta tuffa. Så tji fick jag som ville tuffa till mig!

Men det finns ju ett men: Det var ett bra köp av mamma även om jag hatade dem just då i mitten av nittio-talet. För här är de, fortfarande varma och torra, bekväma och hela. Jag kan nästan slå vad om att det är få om ens någon från min klass som har kvar sina Dr Martens från den tiden, och fortfarande kan använda dem utan att bli kalla, trötta eller blöta om fötterna.



Nej, så mycket som jag traskar runt är det viktigare med bekvämlighet, värme och torrhet än ytlighet. Vem annan än mode-fjortisarna tittar väl på folks fötter för att se vad de har för skor på sig? Och ärligt talat bryr jag mig inte om vad de tycker och tänker om mig.

Att ta fram vinterskorna låter ju rätt och riktigt när det är så mycket snö runtom i landet, och snart lucia och allt. Under min promenad insåg jag att jag borde ha tagit med mig kameran för att fota det vackra vinterlandskapet jag gick genom. Det var verkligen vackert på sina ställen, det ljuger jag inte om. Men det var en vacker grönska och inte snötäckta skogar jag såg. Nyutspruckna löv som stack upp ur marken och såg så pigga och friska ut, gröna frodiga mossor som alltid ser så inbjudande ut... Ja vackert var det men vintrigt var det då inte! Så det är ju inte helt tid för vinterskor om man bor här... men det får gå ändå.

Om jag fann hälsan? Nej, jag blev bara sämre efter några timmar. Det kanske beror på att jag fuskade och rökte, man kanske inte får röka när man går hälsoslingan? Men vad hade väl det spelat för roll om jag hade låtit bli att röka när mopederna körde längs cykelvägarna och fyllde min min näsa med frätande rök som ångade ur lungorna långt efter att mopederna hade försvunnit ur synhåll, och detta trots att jag knep ihop munnen och höll andan så länge jag kunde efter att de kört förbi mig...

Hälsoslinga, pyttsan! Fast jag måste väl medge att det var ganska mysigt trots allt även om det inte var någon ny upplevelse som jag hade förväntat mig. Och att stirra stint på lyktstolparna för att se om man hade gått åt rätt håll var faktiskt ganska spännande det också för det hände ett antal gånger då jag trodde att jag hade gått "vilse", men var gång jag tänkte att jag skulle vara envis och verkligen följa hälsoslingan, och därför vända om och välja den där andra vägen i korsningen, dök ett märke upp på en av lyktstolparna och talade om för mig att jag ändå var på rätt väg.

Jag kan visst inte skriva korta inlägg.

God natt // L. J.