Under min tidiga tonår hade vi ett fast ställe på en camping där vi brukade ha vår husvagn. Någon gång då och då hände det att de hade logdans på campingen och eftersom det annars inte hände någonting alls där, så var vi ju förstås där allihop och lyssnade på Candela och tittade på de vuxna som inte ens vanligtvis kunde stå upprätt på grund av alkoholintaget, men som nu till råga på allt försökte dansa med varandra.

Givetvis blev jag uppbjuden av en bekant till familjen. Jag har aldrig tyckt om honom, ända sedan jag var litet barn har jag förstått att han är en äckelgubbe, gubbsjuk pedofil. Där stod han alltså och väntade på att jag lydigt skulle följa med in på dansgolvet.

Jag tänkte efter. "Jag kan faktiskt göra mina egna val. Jag har rätt att säga nej om jag inte vill." Jag visste att det kunde bli min begravning, men jag tackade nej så fint jag bara kunde. Hövligt och med ett litet leende, inte alls några tonårsfasoner som "Nej för fan gubbjävel din jävla pedofilfan!" eller hur de där tonåringarna nu pratar, jag vet inte riktigt för jag var aldrig någon helt vanlig tonåring haha...

Där stod mamma och såg på, och snabbt var hon där, inte alls oväntat. "Man säger inte nej!" väste hon ilsket. Jag förklarade att jag visst kunde säga nej, för jag ville inte dansa med honom. Jag ville inte dansa över huvud taget. "Man säger inte nej till en man!" Och så tvingade hon ut mig på dansgolvet med en gubbsjuk kåtbock.

Det var total förnedring. Det var en läxa i livet. "Man säger inte nej." Den läxan har jag fått leva med under hela min uppväxt. Men den där kvällen, som en tonåring i utvecklingen, mitt i frigörelsen och uppbyggandet av den egna viljan och självständigheten, slog detta som en dolk rakt in i mitt bröst.

"Man säger inte nej till en man"

Gör man det kan man räkna med att bli förnedrad, tvingad. Man kommer inte undan. Det är bäst att ge med sig på en gång, alltid le sött och tacka ja och låtsas att man tycker att det är jättekul, man ska inte säga nej. För du har som tjej ingen rätt att säga nej, du har inga rättigheter alls, du gör som du blir tillsagd, framför allt om det är en man som ber dig.

"Ber dig" ? Det är inget annat än kommandon klädda i finare ord. Någonting som får mannen att känna sig ödmjuk, en process i en lång linje av lögner.

Se vad som hände. Se, bara se! Här står jag mitt i livet, oförmögen att säga nej. Vad hände? Vad blev frukten av den där lektionen i förnedring och underkastelse? Ja, lilla mamma, innerst inne vet du nog det.