Kanske är jag helt förstörd. Eller också är det mina förväntningar som ville sätta mig på plats. Jag trodde nämligen att jag skulle få sova gott inatt och har nog uttalat mig om det litet för mycket. Jag längtar efter en sju timmars oavbruten, naturlig och god sömn!

En av mina psykologer sa en gång såhär:
"Den här typen av sömnbesvär är egentligen inte helt ovanliga, det är vanligt att man får problem med sömnen när man blir gammal. Men du är ju ingen gamling!"


Ibland tror jag dock att jag är just en gamling. En urgamling. Jag känner mig som just en sån där människa från "stenåldern som upplevt big bang". På sätt och vis är jag ju också det. Min kropp är ingenting nytt. Allt jag består av skapades väl långt före tidernas begynnelse. Jag är återvinningsmaterial.



Jag har flytit fram genom de stora haven.
Jag har dansat i öknen bland sandkorn.
Jag har gömt mig i ett frö som sedan grott sig till en stor ek 
Med rötter i jorden och kronan i skyn.
Fått ta del av hur livet på jorden utvecklat sig.
Jag har skridit genom skogarna som en hjort.
Jag har jagat rådjur i vargens skepnad.
Jag fanns med från första början:
Jag är en del av livets vatten,
Jag är en del av det botten som höjde sig ur vattnet.
Jag är en del av fågeln som lade de gyllene äggen.
Jag är en del av de äggen.
Jag är en del av självaste Jungfru Ilmatar.


Allt det där är du också. Men du kanske inte är lika medveten om det som jag är. Kanske är det inte alls så konstigt att jag ibland känner mig som en gamling. Kanske är det inte alls konstigt att jag inte kan sova, för jag är förankrad till denna jord, jag är en del av Ilmatar och kanske är det så att jag känner på mig att någonting håller på att förändras? Är det därför jag inte kan sova? För att Hon är orolig?

Mitt liv är bara ett ögonblick i det oändliga. Mitt liv kanske måste levas många gånger om, innan det som håller på att hända sker, men Hon är orolig. I detta ögonblick, detta liv, är det någonting som händer och förändras. Är det hennes barn må tro, som Hon sörjer? Är det oss Hon oroar sig för? Jag vill krypa upp i Hennes famn, lägga min hand mot Hennes kind och viska i Hennes öra:

"Vi är alla, och kommer alltid att förbli, delar av henne i oändlighet, oavsett vilken form vi tar."

Så vill jag trösta Henne, allas vår Moder Ilmatar.


LL // J