Det pratas så mycket om jämställdhet. Det har på något vis blivit så att människan är ute efter att utrota det kvinnliga och det manliga ur våra beteenden. Det har inte längre med jämställdhet att göra, utan om likställdhet. Kvinnan och mannen är inte lika, vi har olika funktion och förutsättningar, vi har olika behov och möjligheter.

Självklart tycker jag att det ska vara jämställt, självklart tycker jag att en kvinna ska få lika mycket lön, uppskattning och uppmärksamhet för samma sysslor som män utför. Och självklart tycker jag att det borde bli en balans mellan kvinnliga och manliga yrken. Det behöver inte vara 50-50 bland de anställda i varenda arbete. Det vore ju tokigt. Ett arbete som en kvinna i regel utför bättre borde väl också utföras av kvinnor, och vice versa. Men det är stora skillnader vad gäller lön och prestige mellan kvinnliga och manliga yrken.

Det beror säkert på den gamla traditionen om att kvinnan, när hon fått barn, automatiskt förvandlades till hemmafru, och mannen blev den som måste försörja hela familjen. Och att det idag inte har blivit jämställt mellan de kvinnliga och manliga yrkena beror säkert inte på annat än girighet. Det är klart att kommuner och andra institutioner vill ge så låg lön som möjligt.

Jämställdheten handlar hur som helst inte om att göra människan till någon slags unisex-art. Det finns skillnader mellan kvinnligt och manligt, jämställdheten handlar helt enkelt om att varken det kvinnliga eller det manliga ska vara mer värt än det andra.

Jag trivs med att vara kvinna. Jag trivs när jag är tillsammans med en manlig man (eller en manlig kvinna), jag trivs med mannens sätt att visa uppskattning och vördnad för kvinnan. Jag älskar små gentlemanne-gester, så som att hålla upp dörren för kvinnan, eller lägga handen på ryggen vid midjan och fösa henne framför sig sådär kärvänligt som i "damerna först". Jag tycker om att känna mig beskyddad.

Jag trivs med kvinnans sätt att visa uppskattning och vördnad för mannen. Jag tycker om att göra mig fin för min man, jag tycker om att få honom att känna sig manlig, som när jag kommer intill honom och "söker beskydd" i en kram som innesluter hela mig, eller tar honom i handen under promenaden och låter honom leda mig.

Det finns så mycket annat kvinnligt och manligt än det lilla jag här har nämnt, som jag verkligen hoppas att vi inte tar död på under den här tiden av "jämställdhet=likhet" ...

Ja, såna tankar vaknade jag till den här morgonen, efter en orolig natt med bristfällig sömn.

God morgon! //  J