Grönskande jul

Om ett par decennier kommer de skratta åt oss svenskar som under våra resor förundras över det kalla vita som visst kallas för snö. Här är det sommar i slutet av december, igår såg jag en kille ute på stan som gick i en kortärmad skjorta - utomhus!

Igår var en märklig dag. Först cyklade jag ner till doktorn som berömde mig för att jag inte hade tagit min medicin som vi hade avtalat utan bara tog den litet då och då. Sedan var jag inne på arbetsförmedlingen och skrev in mig. Jag blev arbetslös i förrgår. Folk beklagar detta men det behöver ni inte göra för att för mig gör det ingen större skillnad alls, annat än en psykisk lättnad. Slippa den eviga morgonångesten och sådär...

Det var en rolig dag igår, jag skrattade så mycket och jag är trots allt så tyst och återhållen av mig att det ändå tillhör ovanligheten att jag sitter på bussen och skrattar högt så att andra störs av det, en del av orsakerna till mitt humör var helt säkert kaffet på Strandgatan, jag går alltid igång på det. Igår drack jag bara en kopp, men ni (eller åtminstone min kära pojkvän som ju var med mig och såg hur jag blev) kan ju tänka er hur jag blir av flera koppar av deras kaffe! Ojoj. Jag vet inte vad de har i det där kaffet men konstig blir jag.



Jag insåg igår att jag fortfarande inte har någon julmat, i år är jag nog den mest avslappnade människan av alla när det gäller julen. Jag har inte städat mer än vad som är vanligt till vardags, jag har knappt några julklappar, jag har ingen julmat, inget julpynt, ja, knappt ens en tanke på julen. Och jag måste säga att det är fantastiskt skönt! Jag begriper inte varför folk vill stänga in sig i den där julstressen.

Hur som helst, jag insåg att jag inte ens har någon mat till jul-middagen. Jag bryr mig sällan så mycket om julmaten, bara jag får lite mat så är jag glad. Jag är ju vegetarian så jag äter inte mammas köttgryta, skinka, köttbullar, prinskorvar, och allt vad som bjuds på, så jag har i tio år fått bestämma själv vad jag ska äta. I år hade jag glömt av det där totalt så jag köpte ett paket vegefärs som jag skulle göra veggo-bullar av men jag orkade inte stå i köket och rulla "köttbullar" så jag rörde ihop en gegga och slängde i ugnen så det får bli en färslimpa till jul istället. Jag har aldrig gjort en sån här grej förut så jag har ingen aning om när den är klar heller, men den får väl stå där i ugnen tills den har blivit svart och hård som en förkolnad sten.

Jag borde dessutom slänga in hunden i badkaret, färga håret och göra mig i ordning, jag vet inte riktigt när det är meningen att vi ska åka till mina föräldrar. Men då blir det ju julstress av det hela och jag tänker inte gå med på det. Så jag skippar hårfärgningen, jag får skylla mig själv som inte gjort det tidigare. Jag kan vara fin till nyår istället.

På tal om att vi ska till mina föräldrar... åhå, det är första julen jag tar med mig en partner till vårt julfirande. Det är litet spännande. Annars brukar de räkna med fyra vuxna och 3-4 barn. Dvs, mamma, pappa, syrran och hennes kille, och så vi barn, jag, syrrans två barn och deras halvbror som ibland är med. Att jag fortfarande räknas in bland barnen får jag väl leva med ända till den dagen jag tar med mig en man. Och nu gör jag ju det, men inte känner jag mig vuxen för det. Vilket fick mig att inse att jag fortfarande kommer känna mig utanför bland de vuxna, för jag är den enda som inte har några barn. Det är alltså där det ligger, man är inte vuxen förrän man har egna barn.

Och jag menar det helt allvarligt. Mina föräldrar räknar in mig som ett av barnen. "Ni barn kan väl gå och lyssna på musik i vardagsrummet nu" kan de säga. Eh, en stunds upproriska känslor, sen fylls jag med en löjlig glädje över att fortfarande få vara barn.

Jisses vad jag ordbajsar, följer tankarna vart de än hamnar och det verkar aldrig bli ett slut på det här inlägget, så nu får jag tvinga fram ett.

Jag får väl vara anständig och önska er alla en riktigt god jul. Och det gör jag verkligen, jag önskar er en underbar jul! För även om julen inte är viktig för mig vet jag att den är viktig för många andra så jag finner inget fel i att därmed önska er en god jul. Sluta stressa och njut istället!

(vad jag tjatar)






 // J

Lämna kommentar, åsikter eller bara en hälsning, det uppskattas!
Postat av: Mir

Klart man ska få önska saker när man verkligen menar det, och jag är helt säker på att du menar det varje gång. Jag tänkte mer på alla de som använder det som hälsningsfras, som bara kastar ur sig det men samtidigt bara tänker på all stress och allt som ska fixas där vi jul. Korsas många energier då. Om person 1 ex handlar julknappar till sina barn dagen innan jul, jättestressad, han funderar på hur han ska hinna allt, pengar,allt folk överallt som är i vägen etc, och han kastar ur sig en önskning mot en person, vilka energier följer då med mitt i allt? Som sagt, det är bara en tanke, resten av året brukar folk önska varandra saker under lugnare och mer fokuserade förhållanden, mindre stressiga med... Absolut ska man önska saker och ting om man vill det, det är inte det jag säger fina. Hänger du med i vad jag menar? Jag har så svårt för ord nu för tiden, som om jag inte kan samla språken. hm... I wish you Love,peace.

2008-12-24 @ 13:20:37
URL: http://beyondforever.blogg.se/

Kommentera gärna inlägget, ge din åsikt eller bara skriv en hälsning!
Vill du skriva ett privat meddelande som inte publiceras i bloggen kan du använda det här formuläret och skicka som vanligt, be mig bara att inte publicera din kommentar så låter jag bli.

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress, om du vill: (publiceras ej)

Url till din blogg/hemsida:

Skriv din kommentar:

Trackback
RSS 2.0