För ca en timme sedan åkte min kära ifrån mig för andra gången. Självklart måste han åka om han ska kunna återvända, annars vore det ju litet svårt att komma tillbaka, om man inte först åker iväg. Enkel nannalogik.

Så vad finns det att säga ikväll? Tankarna ligger i värmen som fortfarande trycker svagt mot min rygg och innanför håret mot nacken. Det börjar avta men jag sörjer det inte, jag förvånas snarare över att känslan kan vara så fysisk fortfarande efter mer än en timme. Men mina fötter fryser, så jag ska nog låta dem vila under täcket en stund istället för att sitta här och skriva om gråtande män eller kvinnor i strid; det var där mina tankar just hamnade.

Men ni hade nog inte fått ta del av de tankarna även om jag inte hade frusit om tårna och gick och lade dem under täcket nu.

L / J