Jag är i medicinernas våld. Jag har sovit så gott som hela dagen. Tanken med medicinerna var att jag skulle vända på dygnet och bara sova på nätterna och kämpa igenom dagarna men jag kan inte säga att jag har haft något val. Det har varit omöjligt att hålla sig vaken.

Det står i bipacksedlarna att man kan känna sig lite dåsig men det går över efter ett par dagar. Tänker man efter ordentligt så börjar man ju undra om det verkligen är bra. Är det bra att vänja kroppen vid en drog så att man efter ett tags användning inte längre blir så hängig och dåsig av dem? Vänja kroppen vid giftet... Tycker inte om den tanken.

Jag tycker inte om mediciner. Jag äter så lite mediciner som möjligt och undviker till och med smärtstillande medel ända in i det sista, för jag tycker helt enkelt inte om att manipulera kroppen med hjälp av olika kemiska formler. Kanske är jag på grund av mitt så låga medicinintag extra känslig för mediciner? Inte vet jag.

Igår hade jag ångest för att jag måste äta mediciner, och jag kan säga att jag idag har ännu mer ångest över det. En del av tanken var ju att jag skulle slippa ångesten men den verkar ju bara få än fler anledningar till att dyka upp nu. Jag har sovit bort en hel dag. Jag har inte fått någonting alls gjort. Jag har heller inte hört väckarklockan som jag ställt när jag lagt mig, när jag insett att jag kommer somna oavsett om jag vill eller inte.

Jag känner mig grymt misslyckad. Ska jag nu, när jag känner såhär, ta ännu mer medicin som ju är till för att jag inte ska känna ångest? En tillfällig tillflykt från känslorna, för att de sedan ska bli än värre.. jag vet inte jag.

// J, uppgiven