Det blev ett dämpat slut på det här året. Eller ja, det är ju en dag kvar, men den här dagen har jag svävat i en ganska behaglig och dämpad sfär, inte gjort särskilt mycket alls, knappt ens tänkt på särskilt mycket. Förutom på hela min framtid hehe. Men det var ändå inte utmattande.

Nu har jag tagit några steg mot en lösning i den här lilla krisen jag befinner mig i. Jag kommer snart att få jobb igen, frågan är ju bara om jag egentligen klarar av att jobba. Men jag måste ju försöka och försöka, vad annat kan jag göra, jag behöver pengar till hyror och andra räkningar som ligger här obetalda och kommer att smälla ganska hårt mot mig snart om jag inte kan få hjälp snart.

Jag sänkte ner mig i ett kallt badkar och lät hett vatten regna över mig tills badkaret var helt fullt. Sedan upprepade jag processen och oron är nu någonstans i avloppsrören. Det var skönt, men samtidigt trodde jag att jag skulle svimma när jag väl började bli klar. Det är inte alls så bra att svimma i ett badkar men som tur är slapp jag göra det när jag kom på idén att spola kallt vatten över mig trots att det till och med gjorde ont mot min upphettade hud, så kallt var det.

Varför kommer de här svim-attackerna till mig så ofta numer? Ja det är väl inte helt omöjligt att svara på, men vad kan jag göra för att få dem att sluta? Detta har pågått bra länge nu, kanske ett år eller mer. Jag längtar till den dagen då jag inte känner av några besvär alls. En enda dag, med full hälsa, utan värk, utvilad och pigg och kry, det skulle jag behöva.