Blå ringar ut i takt med min puls tills blodet kom till ytan for genom luktsinnet och trycktes upp mot huden som små små prickar strax därinnanför ja kanske gick jag för långt och ändå kändes det inte nog

Ibland ... ibland behövs det. Och ibland ... gör man dumma saker.


Idag har han lyckats lura i mig hur mycket mat som helst. Vi gjorde i ordning inte en utan två pizzor med en massa fyllning. (Okej okej, som vanligt, när jag säger att vi har lagat mat så är det egentligen han som har gjort det...) Dessutom har vi ätit lite choklad och glass och ojoj. Jag sa att han kommer mata mig tills jag en dag spricker.

Jag tycker om att han somnar så snabbt med mig. Ofta gör han det. Men det går inte att låta bli att undra: "Jag då?" men det är att lura sig själv. För jag sover jag också. Säkert somnar jag före honom flera gånger. Eller inte vet jag. Jag vet bara att jag trivs med att höra honom somna. Lika mycket som jag trivs med att höra honom vakna, höra honom titta, höra honom le ... Yes, I do...

Love // J