Ja! Sviken är jag och besviken. Allitteration med böljande L lovades att komma till mig men inte såg jag till något av det, inte. Men jag kanske inte borde vara arg, det kanske bara var jag som råkade blunda just som det kom till mig... ?

O Allittera! Förlåt mig du sköna, om det är så att jag inte tog emot dig när du sträckte dig efter mig. Kom gärna tillbaka närhelst det behagar, när helst lusten bejakas! Alltid är du välkommen hit.


Så vad händer i natten? Det är svart i fönstren. Ett enda ljus som entonigt stirrar in mot mig, ett dött ljus i ett avlägset fönster. Men jag vet att det finns många ljus där ute i mörkret som lever och blinkar, det är stjärnklart inatt och Måne svepte förbi och vinkade så sött mot mig tidigare under kvällen.

I veckan ska jag få ett soprum. Det är bra. För jag tycker inte om att barnen pratar till min rygg och säger "Det där är inte hennes soprum."

Jag tycker om att älska via betapet. Jag tycker om att tråna via webbcam. Jag tycker om att smekas av ord via msn. Jag tycker om att älskas via tankar. Jag tycker om att se framåt. Jag tycker om det så mycket att jag blir litet yr. Jag häpnas över detta, för framtiden har alltid varit dold i ett dunkel i en dimma förut, så dold att till och med mina lärare blivit oroliga för mig. Jag tycker dock minst lika mycket om att befinna mig i nuet, även när bläcket kastas in i mina ögon och jag irrar runt i ett förvirrat tillstånd av lycka och ångest.

Allittera, döda ljus i fönstren, levande ljus på himlen, sopor och älsk. Varför ser det ut som att soporna inte alls passar in i det här inlägget? Men sopor är vad sopor är, de finns där och är sällan vackra eller välkomna. Men vad ska sopor göra om inte just skräpa? Jag orkar inte städa inatt så de får ligga där de ligger nu, mellan Måne och kärlek.

Om jag inte kan somna heller inatt... för det verkar ju inte så som ni ser av tidsstämpeln här nedan... Om jag inte kan... eller också kan jag, för nu är jag visst inte helt ensam. Hej du varma söta! Vagga mig till sömns du, nu.


L * // J *