Det skrattas friskt i det här landet åt våra grannar finnarna för deras alkoholvanor. Jag försöker förstå hur det egentligen kommer sig, för Sverige är väl knappast något nykterist-land.

Jag träffar sällan eller aldrig mina vänner längre. För jag har faktiskt ingen lust att stå och försvara mig, ständigt behöva förklara varför jag inte dricker något. Sen om jag faktiskt sitter där och sörplar lite vatten eller kanske till och med en cider verkar sakna betydelse, för jag super ju inte.

Är inte det ganska vridet? Eller är det bara jag som är konstig som tycker att det vore mycket mer naturligt att som nykter fråga den berusade varför han/hon dricker, och inte tvärtom? Dessutom räcker det ju inte med att snabbt och enkelt säga "nej, jag dricker inte ikväll" eller "jag vill bara inte" ... Man måste ha giltiga svar med långt utlägg för varför man har valt att inte dricka just den kvällen.

Den enda godkända ursäkten verkar vara: "Jag kör". Det respekteras. Inte ens något som "Jag äter mediciner" accepteras helt. Då måste man svara på vad för mediciner, varför man äter mediciner, vad som händer om man dricker ändå och "men en öl kan ju inte skada" ... Varför är det så tabu att låta bli att dricka!? Varför måste man ens ha någon ursäkt?

Inte nog med att man inte får vara på en fest utan att försvara sin nykterhet ända tills man antingen lämnar festen eller ger med sig och börjar supa... Hur ofta umgås vi svenskar utan att dricka? Det händer nog inte särskilt ofta. Kanske om man bara ses över en fika eller så, men att umgås en kväll med ett gäng - det händer ytterst sällan utan alkohol.

Jag träffar som sagt nästan aldrig mina vänner längre. För jag har ingen lust att supa, jag har fått nog av att dricka, det är ju inte ens kul. Någon gång ibland kan ju vara kul, men varje helg? Varje gång man ses? Det borde väl vara vännerna som lockar, inte alkoholen. Jag har inte blivit uppringd och bjuden på säkert fem år, bara för att umgås, utan att dricka. Det finns givetvis undantag, men de gångerna kan jag räkna på en hand. Och innan du kontrar med "Men när ringde du själv och bjöd hem någon" kan jag ju säga att jag faktiskt har gjort det. Jag har bara gett upp försöken för det är ju ingen som vill umgås om det inte resulterar i fest eller utgång, eller "åtminstone lite vin för att det är mysigt".

Så varför skrattar egentligen Sverige åt Finland, när Sverige består av Bellman-suputer som inte ens vågar umgås utan berusningsmedel? Jag förstår inte.

!? // J